M.a.o NU!

Ibland glömmer jag att det är livet som sådant, som faktiskt innebär allt det där. Så mycket. Så svårt. Men så intressant. Jag har varit ledsen ikväll. Jag har också varit glad för att jag har så vackra och fina vänner omkring mig. Vad kan jag göra för er? Jag sårade kanske honom ikväll, men han sårar mig med. Jag tror det var viktigt. Märklig helg. Jag har kastas mellan extas och förtvivlan, mellan kärlek och hat, mellan tårar och gapskratt. Caroline får mig alltid att le. Göran får mig alltid att orka lite till. Skriver sällan om Göran här, men det är en mycket god vän till mig. Kärleken är som den är. Oförutsägbar, svår och alldeles fantastisk. Låt det så vara. Om en vecka är det dop för Bella. Min Bella. Jag funderar på vad jag ska ge i doppresent, då slår tanken mig. Jag ska lära henne allt om hur hon utvecklar en god självkänsla. Det är det viktigaste vi har. Varför fanns inte det ämnet i småskolan? Det undrar jag. Ibland är jag ledsen, ibland glad, ibland är jag lycklig, ibland olycklig, ibland är jag kär, ibland tom, ibland är jag stor, ibland liten. Idag är jag liten. Godnatt. 



Fuck u life.

Vi köpte godis, choklad och åt ost och kex till en mycket bra film ikväll. Vi hyrde på ICA för 10 kr. Haha. Lånade strömkabel av grannen. Sedan vart det mys kvälll. Penny åt mesost. Jag saknar honom. Mycket. Han är sjuk. Kanske för att jag åkt. Jag känner mig maktlös i min lägenhet. Jag vill hjälpa. Trösta. Sova intill. Jag borde göra något åt saken. Det var skönt med joggingtur imorse. Det var gått med svensk havregrynsgröt men kanske ännu godare med det svenska lösgodiset. Jag saknar eller längtar. Men jag är lycklig. Det är jag. Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Jag undrar hur det ska bli imorgon. Jag är rädd för att jag måste springa fort för att hantera det svåra. Men det kan funka med klassfesten som äger rum imorgon kväll. Det kan gå. Men just nu saknar jag så. Längesedan såhär. Ingen förstår. Bara vi. Vi förstår. Utan att prata. Vi talar inte samma språk. Ändå så nära. De har snart gått två nätter, och impulsen att göra brinner. Jag har aldrig målat så vackert. Hon var imponerad. Jag med. Tack för att jag har världens bästa vänner. Godnatt. 




 

Oooooohhhhlaaaaalaaaaa. Jag återkommer. Trygg och välbehållen hemma i Trollis nu. Mycket av de där som jag tidigare hade svårt att hantera. Känslor. Måste måla. Promenera med Penny. Långt. Puss.

Vet ni, ja just ni. Ni vet så järnspikar och hans moster (?) excatamente vilka ni är. Hur lyxigt mitt liv är med er omkring mig, hur glad jag är att jag  träffade just er och ni mig (jo, det också), hur mycket ni betyder för mig och hur liten relevans tidigare orosmåln egentigen har. Maritza, grodan står tillsammans med min grodsamling nu-  tusen tack för det igår, jag blir alldeles..jag fan mållös!

Härlig inledning denna torsdag va? Men sant varenda liten bokstav. Jag vaknade med tidigaste tuppen idag, sitter nu och äter frukost (gudars så tidigt- har nog inte inträffat på år och några dagar) men gott och lugnt är det. Visst lite trött, föga 3 timmars sömn inatt, men jag slummrar nog till som en liten kattunge på planet. Tänk att jag ska till Paris, mitt underbara vackra Frankrike! Pappa delar likt mig samma " mysiga hemma känsla" där, kanske kan det vara den goda maten? Eller kanske den iögonfallande vackra klädda parisaren? Vi borde börja med kindpussar i Sverige, det är fint tycker jag.

Jag skulle kunna sitta här i oändliga timmar och bara skriva. Skriva om kärlek, människor, känslor, tragedier, förhållningssätt, vackra kläder, vackra skor, livet och choklad men dagen väntar och resväskan ska stängas, några samtal ska ringas, ett franska lexikon ska köpas!!, utstyrsel ska väljas! Bästa och snällaste Åsa hämtar upp mig och kör mig till Göteborg. Datorn följer utan att ens blinka med mig, den är liten och behändig och min livsnödvändiga ventil. Men kära far, är det som så, som så att min kamera sladd ligger hemma hos er nu? Jag befarar dessvärre. Fan. Kan ni skicka ner den tro? Men jag ska i vilket fall somhelst fota likt den ivrigaste kinesen av dem alla!  

Det är ett stycke liv som saknas, det sitter ingen liten Penny Pow bervid och följer varenda liten plinkande tagentrörelse och tigger oförskämt min frukost. Hon ska vara hos mormor och morfar i en hel vecka. Utmaning. Hon gillar förvisso Grebbestad och havet. Där kan hon springa fritt till skillnad från här i stan.

Jag avrundar, men inte livet - det har bara börjat!  

KÄRLEK.

Jag inser att ett franskt dictionery är ett införskaffande måste innan avresa. Jag blev frusterad över hur mycket jag faktiskt glömt, jag som läst franska i 5 år. Uttalet sitter inte längre som en smäck, och meningarna blandas i alla möjliga tempus. Haha. Men jag sörjer inte. Jag känner inte alls så, tvärtom. Igår när jag talade med min franska vän skiftade vi mellan franska, engelska och svenska. Härlig mix va. Min granne sneglade åt mitt håll och undrade nog om jag var påtagligt berusad. Lustigt. Det var jag inte. Jag är så j-vla spik nykter om dagarna. Även om helgerna. Nuförtiden helt enklet. Helt sjukt. Jag och Caroline kallades för torrbollar när vi var i Sälen. What? Det rör mig inte i ryggen. Nä du. Kom med något bättre säger jag då.

Jag har en otroligt kreativ, pågående hjärnverksamhet under dessa dagars nu - jag undrar hur, när och var resultatet kommer utmynna. Processen och ovissheten är vad som triggar mig. Det är nu det är bra. Inte igår. Inte imorgon. Precis nu är det magiskt. Älska nu.
 
Hade ett smått laddat - dock insiktsfullt och effektivt samtal imorse, vi blir inget annat än klokheten personifierad när vi slår våra kloka huvuden samma. Vilket team! Yeej!

A tout à l´heure! (Vi hörs senare amigos)

Hon är så otroligt inspirerande denna sköna kvinna - denna Carolina Gynning. Jag slutar aldrig att fascineras över henne. Hon är svag och stark på samma gång. Det är det vackraste.






Hennes senaste bilder från Milano, Italien.