med korv och bröd (med senap och ketchup på då förstås)..?! Jag vet att syster äter och älskar just detta..lustigt. Lustig mat det där.

En litet infall sådär bara.

(en otroligt härlig och kreativ dag är innehållet i denna lördag!!) 

Det är faktiskt som så att jag skäms nu. Generad. Ja. Jag har fått en sprilans ny laptop av min dunder dadi, med inbyggt mobilt bredband och webbcam. Nu kan jag snabbt och enkelt arbeta, skriva, blogga och surfa - precis överallt! Snygg är den också! Men först måste jag vänja mig vid de nya tagenterna då det defintivt inte är anspassade efter min "tryckförmåga" ännu". Men! Herregud pappa! Hur ska jag tacka dig för det här kalaset..hmm. Jo, nu vet jag nog, du ska i gengäld få "krama och lukta på" din dotter och Penny betydligt mer i fortsättningen, skulle det kunna vara i närheten av och funka som ett tillräckligt tack tro?

I veckan startade min nya kurs - nämligen i psykologi! Jag hade aldrig trott att jag skulle hamna inom detta område. När vi presenterade oss för varandra i gruppen hade den ene antingen läst pedagogik, sociologi, organisationspsykologi och den andre medecin, arbetsrätt eller beteendevetenskap. Och där dyker jag upp som studerat på ekonomprogrammet och i höst kurser inom helt andra områden. Och utan någon somhelst förkunskap inom detta ämne. Eller det där var väl inte helt sant. Beroende på hur man väljer att se det. Men det är ack så befriande att läsa mer  "humana" kurser där fokus ligger på de mjuka värdena. Livsviktiga värden enligt mig, nämligen värden i form av människor. Utan oss skulle inga företag existera. Utan företagen, ja ett föga fungerande samhälle. Jag tror att det är högst väsentligt att studera basen och grundstommen (hur stabil är den egentligen) till varför saker och ting ter sig på ett just vis. Just så. Allt utgår från dig och mig. Vilken makt vi har! Intressant.

Precis hemkommen från skolan och jag har bra energier idag. Föreläsaren är en väldigt inspirerande kvinna - hon bjuder omåttligt på sig själv! Hon gör fel och hon har brister, men hon är precis sädär "mänsklig" som..jag som är så tabu i min värld. Men nog så eftersträvansvärt. Skön prick i alla fall och en härlig klass.

(Nu höll jag förresten på att avsluta med att ursäkta mig för att jag inte bloggat på ett par dagar, samtidigt som tanken slog mig att det är aldrig något jag utlovat - en frekvent uppdatering alltså. Jag skriver ju när jag kan skriva. Ibland går det inte. Ibland har jag inte ett endaste ord på hjärtat. Nu känner jag däremot att en "skrivar-av-mig-fas" är påväg.) 

♥♥





hehe titt ut! - lite gulligt va?! (fotograf à Malin)








 
 

Penny är en väldigt intelligent hund, hon memorerar allt och alla. Uträknad som få, men alldeles alldeles underbar! Jag var nere och besökte Beatrice på La frizz en sväng förut (Trollhättans bästa frisörska för övrigt) och vi båda konstaterade att en hund må vara det optimla "träningsobjektet" inför ett babyskaffande. Nejdå, men hon kräver 24/7 av min uppmärksamhet. Vilket resulterar i att jag sover allt mindre och mindre, det är inte bra på sikt. Definitivt inte för mig. Men jag antar att det hör till såhär i början. Vi var även nere och besökte killarna på Elektronhuset - Penny charmade musten ur dem - och det milt uttryckt - hehe. De blev helt lyriska. Känns förresten som jag springer där nere för jämnan, antingen är det internet uppkoplingen som masar (som den gjort nu i några dagar och därav min frånvaro) eller så är det någon uppdatering som ska installeras eller annat fix som måste åtgärdas. Dessa nedrans datorer! Kan inte allt bara funka sådär pangbom lixsom?

Tillbaka lite till Penny, (medveten om att det blir en hel del snack kring den lilla nu - men ni förstår, jag är ju så himlans stolt över henne) hon ställs inför nya prövningar varje dag, men eftersom min ambition är att få en så social och tillgiven hund som möjligt försöker jag att ta med henne överalllt. Ju tidigare socialisationen sker desto bättre! Däremot så måste hon kunna hantera att, någon timme eller två vara ensam i lägenheten. Och en sådan prövning måste prövas. Så det är vad vi gjort. Jag var ute och sprang en slinga, ja exakt i 55 minuter - hon grät när jag lämnade henne och gissa om jag sprang det fortaste jag någonsin gjort under denna runda! Heeeej vad det gick! Det gjorde så ont att slå igen dörren med vetskapen om att hon antagligen skulle gråta tills det att jag var tillbaka...men någonstans visste jag att hon skulle klara det. När jag väl kom hem - anfådd och svettig som en get, låg hon där bland sina filtar och nallar. Helt oberörd. Och helt bedårande oförskämt söt. 

Så hittils har det fungerat bra i de flesta nya situationer, däremot blev tanten på apoteket lite putt förut. Tills det att jag, vänligt bad om ursäkt och samtidigt växlade några ord (ok, det blir "lite bebisklang" över mitt tonfall) med Penny och konverserar följande "så dum matte är då, det borde hon ju veta - jag får komma tillbaka när jag lämnat dig hemma". Då smalt även expediten när ett litet ansikte än en gång kikade fram ur väskan. Och sedär ja, så fick jag den service jag behövde och mitt ärende uträttat (tänk vad lite "Jenny&Penny charm" kan göra)

Nåja, nu tror jag bestämt att jag ska ta en liten blunder..jiiiiises något som aldig brukar locka mig, men det kostar verkligen på att vara matte. Jag är helt slut!

Har ni en bra eller dålig dag idag? Tell me, den som vill förstås!



På salong  La Frizz - i Bea`s knä!



På stan minsann!



En väldigt trött Penny efter dagens alla nya intryck..här slocknar hon vilken sekund somhelst!


 
 

Nej, det här är föga ytligt.

Jag höll på att bli galen på telefon helvetet igår. Den ringer, någon ringer och jag vill inte prata. Nej. Fine tycker jag. Du borde förstå. Jag vill inte prata. Hörde du det? Jag tror mig veta om någon inte vill prata med mig, då backar jag i ett sådant läge. Det är alltså inte en självklarhet att "folk förstår". Inte ens det mest enklaste tinget. Folk borde veta bättre. Det ger jag mig aldrig på.Folk borde tänka efter en sekund, reflektera kring och stanna upp. Och voilá -när du gjort det - varsågod att öpnna din trut och börja agera. Hänger ni med på vad jag menar?! 

Ahhh. Låt mig, alltså vara ifred när jag inte svarar. Det finns en andledning, det finns en orskak till varför jag inte svarar när du ringer. Tolka resten själv. Använd dina små grå.

OBS OBS OBS OBS, detta var gårdagens känsla ihållande under en viss tid - ok. Idag hade jag svarat. Jag är lika föränderlig som en kamelont. Det enda som skiljer oss åt är färg och beteende, men principen är densamma. En sådan egenskap har sina nackdelar, men ge dig på att jag kan hitta en hel operakör med  positiva fördelar.

Hörrni - var snälla och lyssna för en sekund:

♦Allt ont för något gott med sig (du bestämmer vad).

♦Olycka föder lycka (alla kan nå och känna lycka - kämpa för det).

♦Rädsla förvandlas till trygghet (ingenting är konstant - stå ut).

♦Kaos blir till stillhet (detta sköter din kropp och själ automatiskt - tillåt den).

♦Hat omvandlas till kärlek (ja.. kan du hata - kan du älska).

♦Ledsen Jenny blir glad Jenny. ( Ledsamhet är en känsla som bidar til ett tillstånd - men varken du eller jag föddes in i ett sådant tillstånd) .

Så tror jag att det är. Du kan också välja att se livets alla stunder och dess innehåll på det här sättet. Jag tror det blir lättare för oss då. Om jag inte minns tokigt sa någon mig - är det lätt - då är det (i de flesta fall) rätt.

Klockan 07.55 (inte en sekund innan eller efter) varje morgon är det någon som väcker mig,  med en hejdundrans väckning -  tusen slick och lika många nafs (det lät det) och jag har inget annat val än att då kliva upp..eller måhända att jag drar mig en och en annan minut till. Men så marginellt. Det är tydligt vem det är som bestämmer i vår tvåsamhet om mornarna. Det kan  jag väl leva med. Visst. Nu är knytet även försäkrad. Hon är dyr den lilla. Ett litet ocker.

 !!!!!!!!!

Jag ser det nu. Ganska klart och tydligt. Men ändå långt bort. Men jag ser var jag är påväg. Det oroar mig inte, att sträckan är så oändligt lång. Jag gillar att vandra. Ett steg i taget. Gärna mil. Desto mer behagar jag då jag vet varthän och varför jag vandrar. Det lyser längs vägen, som om någon gjort sig det där extra besväret för att lysa upp min väg. Med tusenvis marshaller. Någon vill vägleda mig den här gången, inte vilseleda. Vägen är en enda lång sträcka, nästintill spikrak med endast ett fåtal svängar..inte som innan. Då det var en ny sväng runt varje grussten. Nu ser jag målet. Mitt mål. Jag ska berätta när jag är framme. Eller så skriver jag det, eller så sjunger jag det, eller så visar jag det. Det kan bli vadsom, hursom, men det kommer att bli av nu. På riktigt. Snart, men ett långt snart. Men ett snart som är värt att kämpa varje hjärtslag för. Jag är glad att jag inte räds varken svett, blod eller tårar. Det är just vad som vill innebära - blod, svett och tårar. Men jag är väl utrustad inför det kommna. Förankrat i hela mig. Kropp och själ. Jag har noga övervägt fördelar såväl som nackdelar. Fördelarna står i överlägsen proportion till nackdelarna. Det var ett underlag nog till mitt beslut. Nu går jag. Följ med om ni vill. Eller det vet jag förresten att ni kommer att göra, ni är alldels för nyfikna för att inte. Människan har alltid varit ett flockdjur. Ett nyfiket sådant. Ingen föds till ensam varg. Ses imorgon. Nu ska jag röka en cigg.

Godnatt.

Kan någon därute i bloggosfären (för här hemma fattar vi då ingen) vara så söt och förklara hur man förstorar sin profilbild - jag har gjort precis enligt den beskrivning som finns att följa på "designa din blogg" men jag får inte till det..vad gör jag för fel?!?! Jag blir galen. Hjälp mig nu.