Storhetsvansinne, jag?
Dagen innan jag fyllt 30 år kan du titulera mig som leg. psykolog, författare, entreprenör, konstnär, artist, sing and song writer, egenföretagare, miljonär och förhoppnongsvis morsa. Själv ser och förstår jag inte hur han gjorde denna koppling. För övrigt har dagen varit lovely. På alla sätt. På alla vis.
kärlek.
Jag ser inga jävla hinder längre.
Jag skriver i denna stund för att hålla fast vid mitt beslut. Kärleken är och finns trots att man bor på olika orter, länder, världsdelar whatever. Jo så vet jag att det är. Jag vill vara med Rafael, såklart, men jag tänker flytta i den direktion som för mig närmast min passion. Det är rätt skönt å ena sidan -jag ska flytta till Paris! Lite galet o andra sidan! Men ändå inte. Jag älskar det franska språket, landet, kulturen, vinet, osten, mentaliteten, kindpussarna, friheten, shoppingen - listan tar inte slut! Jag och Penny till Paris. Min lille älskade vovvs! Har aldrig känt något så självklart. Då jag tänker på val av yrke. Jag har två goda vänner i Paris, min barndomskompis Hanne från Malmö och Dr Ghiess ( Raffes bästa vän). Universitetet är ett amerikanskt sådant ( psykologi på franska får vänta några år) och ligger beläget vid Eiffel tornet ( perfekt för Penny att springa upp och ned för alla trapporna när jag studerar (mami - det var alltså inte sant). När jag tänker efter så slår det mig att det redan stod klart som tre åring att jag skulle utbilda mig till psykolog. Det är den absolut bästa känslan jag någosnin varit med om - natten då svaret kom till mig. Vad f-n gjorde jag på en ekonomutbildning..undrar jag. Fortfarande. Nä, nu är det slut på att gå emot sig sjäv och jag har definitivt insett att det lönar sig att samarbeta med sina jag. Alla sina jag.
Jag tror att jag har lyckats utveckla mitt självförtroende något så kopiöst den senaste tiden, jag ska nämna det att jag ännu inte kommit in på skolan, men jag tror och vet att förr eller senare går jag där. Det ser jag redan i bilder. Jag ser t.o.m min outfit första skoldagen. Men är det som så att vindarna inte blåser medvind i höst, får jag väl tillbringa min tid på ett mysigt cafe i Paris och skriva klart mina böcker och påbörja mina nya.
Jag är trygg och lugn som en filbunke, jag älskar att inte veta och ha 100% kontroll över utfallet. Jag litar helt och hållet på det lilla barnet som kom till jorden för exakt 23 år och 2 månader sedan. Tveklöst.
Nu ska jag joina vin/likör/öl kvällen därute och äta jordgubbar till det. Mumma! Skönt att blogga igen.
Ha en fin kväll♥
Central, nyrenoverad, välinredd, tipptopp mm mm lägenhet?
Tagenterna på min dator har varit paj, men är nu äntligen på lagning. Lånar pappas lilla. Varmt det är? Kvällarna är vackra. Älskar kvällsdopp. Det tillsammans med grillat och skratt. Kvalitet.
Ni kanske redan har sett att jag kommer att hyra ut min lägenhet, super central, nyrenoverad, tipp topp inredd och stylad - tillträde från och med 1/8-09. Vid intresse - 070 2763 338. Annonsen gick ut i idag. Ska tilläggas.
smack!
Jag är ett (grodhopp) närmare min dröm!
Dagarna flyter i ett härligt lunk. Jag gillar att bo här. Gillar när det är mycket människor omkring mig. Penny trivs hon med. Igår drack jag ett mycket gott ekologiskt rödvin - mums! Sole skiner och hundarna och jag springer som aldrig förr! Skön fas. Jobbar stenhårt med min application. Jag ska in på programmet i Paris, om jag så ska flirta mig till platsen. Sista ansökningsdagen har givetvis gått ut ( typiskt ett Jenny syndrome detdär), men jag ser trots detta ett litet, men ganska starkt ljus. Jag ber också till en av mina "turgudar" om hjälp. De brukar lyssna på mig i de peridoer då jag lever som jag lär. Det är mycket att fixa och trixa med - och socialstyrelsen är ingen piece of a cake. Minsann. En aningens puuh, men det finns inget annat som är värt mer juuh! Inte för mig och där jag är idag. Jag ska in.
Jag vet att jag inte var den mest närvarande dottern/ systern/ mostern/ fadder/ barnbarnet/ kusinen/ bästavän/ vännen/ studiekamraten och grannen det senaste året. Det har varit ett tuftt år. Men mitt viktigaste. Utan att tveka. Under året har jag träffat många betydelsefulla filurer! Jag är big time nöjd för just dett!
Tyvärr fina M, ledsen att jag inte kan komma in till Göteborg ikväll, det hade varit grymt kul, som alltid, dock inte vad jag behöver just nu. Jag behöver en hemmakväll (om ni visste vad ovant det känns att skriva så) filmer, "Åsa och Jenny" mat, energi och yoga (de fem tibetanerna - mina nya cravings). Nu ska jag iaf plinga min baby bow och kolla läget!
Människor.
Jag gillar dem. Men jag kan irritera mig på en del av dem. Jag älskar dem. Några särskilda. Utvalda. Jag föredrar vissa framför andra. Jag väljer och hoppas på somliga i förmån för några andra. Men jag vill jobba med dem. Alla.
Healthyparadise!
Ni skulle se frukosten jag äter här? Vilka härliga dagar jag har haft! Bra energier, mycket skog, mycket luft och de 5 tibetanerna! Vi har gjort dem varje kväll och igår upplevde jag ett rus som for genom hela min kropp. Jag kunde inte sluta le och det var en underbar känsla. Imorgon åker jag och Åsa på kurs i Göteborg - TFT ( tankefältsterapi) och det ska bli riktigt kul. Vi ska endast vara 8 stycken i vår grupp vilket är idealiskt. Jag suger åt mig ny kunskap likt en utsvulten svamp! Jag och min kusin Kristofer kommer åker in tidigare då vi har lagda planer innan kursens start. Längesedan jag var i Götet nu. Hundarana ropar och Penny biter mig i fötterna - det betyder, översatt från hundspråk "matte - kan du ta o lyfta på ditt f-a ar-e o ta med oss på en promenad??". Ungefär.
Hur var det nu igen?
Det är inte en sak som ska skickas, fixas, donas, köpas, bokas, ringas, lämnas, hyras ut, vaccineras, undersökas, läras, träffas innan jag åker. Men dethär gillar jag. Möjligtvis, om jag lät mig känna den omordena känslan "stress" så skulle jag sannerligen känna ett och ett annat.
Det är så vackert när jag tittar ut genom fönstret att jag borde rodna. Jag bor likt prinsessan i sagan. Vackraste platsen på jorden. Men nu ska jag flytta. Penny och jag. Det är min impulsivitet tillsammans med den goda intuitionen som kommer färda mig längs "de tusen drömmarnas väg". Följer ni med?
Är det vad som kallas passion?
Jag vet ingen levande ro. Jag vet inte vad som händer. Jag vet bara att det är tusen känslor med i spelet. Speciella känslor. Unika. Jag tror jag är med om något för första gången. Det är som ett rus som inte lägger sig, som accelererar. För var dag. Jag är tagen. Jag är utan förståelse. Jag som inbillade mig att jag känt varenda liten möjlig potentiel känsla. Vad fel jag hade. Jag kan inte sova. Jag befinner mig i en slags efterverkande explosion, vi avslutade precis vårt samtal, jag väntar redan på nästa. Det har gått 2 veckor sedan jag såg honom. Det känns som 1000 år. Det dröjer bara 5 veckor tills jag ser honom igen men dessa känns som 5000 år. Hur ska jag kunna vänta? Jag kommer fullständigt av mig i min vardag. Trots att dagen idag har varit förhållandevis produktiv. Under dagen var jag bara Jenny in her flow. Fram tills nu. Nu tappade jag kontrollen. För all del, kan det vara såhär magiskt att tappa kopntrollen så undrar jag vad jag så fasat för i alla dessa år? Jag skulle nog vilja skriva att jag är kär. Men jag gör det inte. Än. Jag kär? Det kan rimligtvis inte stämma. Det är således mot alla odds en sanning. Utan någon jävla modifikation. Ren och skär. Hjälp - jag är utomordentligt blodigt kär. Det går egentligen inte. Jag är inte riktigt redo. Jag skulle egentligen vilja avsluta mitt och Carros projekt dessför innan; jag skulle vilja lära Penny att uppföra sig propert väl, jag skulle vilja slinga mitt hår och komma i detdär jävla trånga jeansen innan dethär händer. Men kärleken tycks ignorera det. Den ids inte vänta. Ok. Jag bestämmer mig för att gilla läget (var det inte så du sa G?) eller bättre kan jag - jag bestämmer mig för att njuta läget. "Life is good when its good". Indeed.
Aaaaa!
