I am finally off, or almost. Jag och Penny lämnar Sverige, Grebbestad, Långeby, Trollis om exakt 15 timmar. Jag har varken kännt någon nervositet, stress eller oro, bara bubblande förväntan..tills nu. Jag åker ju för järnspikar inatt och jag lovar er, jag har 50% återstod av det om ska packas, postas, köpas, organiseras, ringas och skrivas. Nu blev jag stressad. Det ska jag erkänna. Jag vill springa ut i skogen och slå mig ner på en mossig stubbe och tjuta tårar. Det hinns inte nu. Däremot är min stress hanterlig. Dock lider jag med min omgivning som får stå ut med mig de närmaste timmarna. Men målet är att vara helt resklar kl 23.00 ikväll - då ska jag varva ner, yoga, äta lite svensktlösgodis och toknjuta av det obeskrivliga äventyr som väntar oss, mig o Penny. 

 

Under sommaren har jag visserligen tränat relativt bra, ätit helt ok, druckit som en 23 - årig flicka (ska) dricka på sommaren, dansat!! sovit utomordentligt ljuvligt bra och omringats av underbara prinsessor o prinssar! Sommaren har varit på alla vis - klaffande! MEN. Nu är hösten på intåg; med de kommer nya rutiner, rigorösa studier, två nya språk, relationer, kulturer och en helt ny stad!  Detta kräver min fullaste koncentration och medvetenhet. Men avec moi - no prob! Hur känner ni inför hösten? Majja - du kommer att bli Dublins bästa montissorilärare, Mamma - tänk att du ska börja plugga igen?!, pappa - your businnes `ll rock denhär hösten!, Peter - när du blir färdig polis dont catch me:), Carooo - min helt igenomsköna carrooo!!, Åsa - dream on, vison on,  Malin o Bella - pussokram imorgon, Marianne -Norges bästa journalist (o snyggaste för den delen också:)) Anna - min framtida kollega? Göran o Anna - bra kloka människor de där, mycket av denna kaliber, Hanne min snart,  shit, från och med nästa vecka granne!!, Maritza - du kommer att älska skåne o malmö!
 
O Rafael, mon boxeur. Tu deja sais quoi!

Haha, tappa tråden helt, inlägget var inte tänkt som det blev skrivet. En förhållandevis "ytlig", jag skulle säga själslig tanke blev något helt annat. Min idée var att skriva ett pepp inlägg till mig själv, i stil med  " nu är det mig mig mig som gäller i höst,  f-n vad snygg o fit jag ska bli, egenlyx o egenglamour. 

Ganska förunderligt hur den föränderliga kraften ter sig..

Intressant, spännande eller förjävligt och skrämmande? Livet alltså. Vad annars. Jag slits i stycke av att ens fundera. Ändå kan jag inte hejda mig. Jag är för nyfiken. Jag är optimist också, så jag kör på det förstnämnda. Nåja, intressant och spännande, det är min höst. Din också? Visst, fan vad det är lätt att snöa in sig i negativa tankebanor, men jag är klokare än så. Ni också. Varför all denna negativitet, varför varför varför? Ingen mår ju bra av utav det. Ibland är vi människor bra ologiska. Vi vill uppnå lycka och förverkliga oss själva , ändå agerar vi inte sällan på ett vis som tar oss ett steg tillbaka. Osmart! Men rätt schysst ändå att varje dag erbjuder en ny chans. En chans att göra annorlunda, göra bättre. Idag ska jag omvandla gårdagens "bra tankar till bättre". You put your limit. 

Ready. Set. Go..and use your SMILE!

Hej?! Hur mår ni? Jag mår bra!

1. Tack alla kottar för en galet rolig kräftskiva i lördags, oj oj!

2. Kärlek så det räcker till Kina.

3. Jo sörrni, jag kom iiiiiiiiiiiiiiiin på psykologprogrammet i Paris. I`m kind of shocked. Ändå inte. Nästa fredag går flytten. Mina glädjetårar tycks aldrig upphöra rinna.

Äntligen.

Idag är det lördag, saturday och samedi - den helgigaste dagen på hela veckan! Kul va! Vi väcktes alla av ett tidigt telefonsamtal - pappa ut till sjöss och lyckligtvis gick allt bra. Men otäckt. Kan man säga att världen är otäck utan att förvärra den? Skriver jag osammhängande om jag skriver 100% i nuet. Går det ihop. Egentligen inte. Men jag trivs rätt bra med det, att skriva precis såhär. Rakt upp och ner. Det påminner mig om effekteken då man målar något vackert. Det var längesedan jag målade, tiden har varit knapp och jag har haft, vilket jag med lite perspektiv nu inser, alldeles för mycket saker och ting över mig. Men det är lugnt nu. Nu har har jag bara en sak kvar att göra - fylla på med energi! Massa! Några ord i morse grundade fint. Nu tar jag hand om resten - löpning, dans, yoga, musik, böcker, skriva, film, språk, vattenskidor, kräftskiva, öl, kärlek, mode, kläder, färger och penslar!



SKÅL för livet!

These days are those days I normally feard. Before. Today was such a day. On spot. Thats it. I am tired and I am weak, I may hardly not feel any of those yesterdays lovely peaks. Not at all. Not right here, not right now. Oh yeah, I pretty well know myself at this time as well as I know: "this was the last time". Just as all those already passed last times. Every excisting sensation is truely - a real universal sensation. My sensation is what it is. Let it so be.Today. I guess God had a purpose even there. At least I may deeply hope so. 
 I did`t know what to do or where to go - I did`t know how to afford all these coming meetings. Except one last way to go. Still, there were one track to jump on. And so did I. Therefore I assume that God had a purpose, a thorough one, even there. And bloody hel thank you for that. Instead of crying or screaming and thinking and talking I use my favorite tool tonight. I do not have any other options, well I could possibly chose another - but it would`t help. I am not wasting my time. Never again. On those killing things. Litterally. Never as long as she is alive. You got my written word on that.     

Ni vet när man vaknar på sådant där strålande morgonhumör - när man sovit sina 8 timmar (på rätt sida) och inte nog med det, när man befinner sig i ett känslotillstånd av ohanterlig förälskelse. Så vakande jag idag. Mon petit chou. Je t`aime beaucoup. 
   Jag har märkt en tydlig förändring när det kommer till realtioner hos mig själv. Jag njuter och tar in det fantastiska och lämnar rädslan därhän. Jag vet att många människor, med mig har varit eller är rädda och i fruktar att känna just de starka och intensiva känsorna -  behagliga som dess motsatas. Det finns liksom ingen snabb och enklel lösning att köpa på Clas Olsson. Man kväver och dövar - man dödar nästintill sin själ. Det är trixigt och det tar tid att kunna tillåta sina känslor, men jag lovar er, själen har ett förbannat bra tålamod. Med var och en av er.