Reflection My Dear.
Listen.
It really works. Being humble, loving, honest and grateful make such a different in ones daily life. Besides, we had a truly good night here in Paris. I am rested and motivated, again. Life is sort of generous in terms of “the new chance” each Monday give us. In addition, it’s like an endless menu for all tastes – and you chose according to your preferences. I would say that the tricky thing is to see and really understand all the offers which are given. There is a wide range of delicacies and something to pick for everyone. That’ is pretty fab, nice and such a gift. So why don`t we better use it – the gift? Well, I know, easier writing than doing.
It seems like the fall is here, I love the autumn. Especially the colorful leaves and knowing the fact that you, most likely will end up your day under a warm blanket with a hot chocolate; well of course, with cream on it. So now, I having my black cup of coffee and preparing for my morning run. I speak to you later. Take care.
Hey! - it´s time to put all the cards on the table.
Because I can`t keep on doing this anymore, I have reached the peak of an (read the ultimate bottom) intolerable life style. I am tired, tired of hiding things; for you, for the world, but most importantly - for myself. I know I am into something big now, huge and revolutionary. I will tell you, and pay attention my dear - I am just telling you this once. This blog is running into a new dimension, my blog will turn into its honesty personified. I am so fed up, I am so sick of tired being 50% human, being 50% me. No, it cannot be the purpose of being a free human? Impossible. I do not give a penny from this day and on, in case of avoid to write certain things down. It has taking me 23 years to realize this – finally I reached this essential insight. I`m telling you, I have been waiting, oh Lord I have! Now, I am 16 pounds bigger, but 100 times more confident and ready for going out there, going out there and being me. This will be the hardest challenge so far.
In conclusion, what you will see and what you will read is what you will get. Dear reader, are you with me or not? Are you with me wiping out all those millions of unfavorable inhibitions? Inhibitions in terms of mechanisms that holding us back from being a 100% true human? It is mad time for a change.
Who Says?
Who says my hair must be straight
To land the best mate
My shape go in here
And still dart out there
Who says my hands should be small
And my feet even smaller
That I should be tall
But not that much taller
Who says my arms must be toned
My body small-boned
My lips full and red
My stomach unfed
Who says my legs should be lean
My fat never seen
My skin should be tan
My frame like a man
Who says my eyes should be wide
With not much inside
My mouth the same way
With not much to say
Who says my face should be sweet
I watch how I eat
My nose small and cute
My point of view moot
Who says I must be pristine
Avoid being mean
I always look right
By no means should fight
Who says?
WHO?
Take that into consideration?
Today I realized such wonderful family I do have. It seems to me, that I time to time, more and less forgets this enormous privilege. The fact that this is what sometimes happening causes me unnecessary pain. Unnecessary hurting in terms of worries, anxious and a great deal fear. Fear of what you might wonder? So do I, but I guess it is all psychological which more than often may be mislead. I am pretty sure I am right about this; still it is so hard to come up with a change in order to feel better and also, think more positive. Why on earth should the brain be so mad complicated? In addition, I many times harmonizes excellently along with my mind, but since I came to Paris it has not been the case. Besides, I wonder if it has to do with the whole overwhelming thing, moving to a new country, study in a new language, living in a French speaking family (do not misunderstand me, my French family here in Paris is amazing) and meeting new people.
When I hear myself thinking, when I am see me writing I feel like I am home. I am in unite with my existence, I am the real me and the one I never want to heart. Thou, this is what happens some time, I am letting myself down and act in a non self gaining way I have to let it go. Moreover, I had to forget, understand and accept – accept that things are in a sort of way. Further, you need to allow all your sides as well as all your emotions need to take place. Luckily, there is room for every single, tiny little feeling, all with their particular significance. Is n` it that nice? I believe so.
To sum it up, today`s wisdom if you want, “accept everything in life but never forget being grateful”.
It is what it is.
These days are those days I normally feard. Before. Today was such a day. On spot. Thats it. I am tired and I am weak, I may hardly not feel any of those yesterdays lovely peaks. Not at all. Not right here, not right now. Oh yeah, I pretty well know myself at this time as well as I know: "this was the last time". Just as all those already passed last times. Every excisting sensation is truely - a real universal sensation. My sensation is what it is. Let it so be.Today. I guess God had a purpose even there. At least I may deeply hope so.
I did`t know what to do or where to go - I did`t know how to afford all these coming meetings. Except one last way to go. Still, there were one track to jump on. And so did I. Therefore I assume that God had a purpose, a thorough one, even there. And bloody hel thank you for that. Instead of crying or screaming and thinking and talking I use my favorite tool tonight. I do not have any other options, well I could possibly chose another - but it would`t help. I am not wasting my time. Never again. On those killing things. Litterally. Never as long as she is alive. You got my written word on that.
Sammanhang - no exist pas.
Fick igår besked om att min ansökan befinner sig under utvärdering - jag är nervös. Mitt hjärta, själ och min existens vill bli antagen. Jag vet att det är rätt så. Jag vet också att jag är ganska ok om jag skulle få ett nej - jag vet redan hur jag ska förhålla mig och hantera just ett sådant nej. Min psyke har förberett. Sjysst.
Det är skönt när man är på rätt spår och utrustar sig med bästa möjliga; i form av sömn, föda och kärlek - då hanterar man livet så ofantligt mycket skickligare. Och jag börjar bli riktigt skicklig på dethär. Igår var jag ledsen och i konflikt, idag är jag förvirrad, men lycklig. Idag åker jag således in till Trollhättan och försöker lösa denna konflikt -mer korrekt - denna culturkrock.
Men vackra männsikor, catch your day! Skratta, umgås och lev! Puss!
Två liv.
Du bad mig att gå därför lämnade jag dig,
du sa ingenting mer än så därför trodde jag dig,
du tänker diskret, tyst och aldrig inför mig, det gör mig rädd för minsta lilla grej,
dina stålar tycks må bra men ditt inre ser ut att behöva en omgång weekend spa,
jag vill hjälpa och jag vill vara nära, men något tycks oss inte orka detta bära,
det är sorgen, det är skratten, det är kärleken som oss lever kvar, det finns dock en framtid oss en och var
jag ville inte dig förstöra, inte dig förgöra, men sakteligen du mig aldrig längre röra,
jag var ensam i min ensamhet, och ledsen i min ledsamhet jag undrar fortfarande hur du mig gick så bet,
varför slutade du, varför lade du av, varför min älskade vän stannade du inte kvar,
jag tänker ofta på oss, som om tiden inte rökt ett enda föga muntligt bloss, kvar står två liv, tid och två tillsammans viktiga kliv,
jag har tagit mitt, jag undrar om du någonsin kommer att taga ditt?
Rosa.
jag flyter på dem,
jag drömmer om dem,
jag sover i dem,
jag klär mig i dem,
jag väljer godis i dem,
jag andas den,
jag blir lycklig av den,
jag älskar den.
Hur var det nu igen?
Det är inte en sak som ska skickas, fixas, donas, köpas, bokas, ringas, lämnas, hyras ut, vaccineras, undersökas, läras, träffas innan jag åker. Men dethär gillar jag. Möjligtvis, om jag lät mig känna den omordena känslan "stress" så skulle jag sannerligen känna ett och ett annat.
Det är så vackert när jag tittar ut genom fönstret att jag borde rodna. Jag bor likt prinsessan i sagan. Vackraste platsen på jorden. Men nu ska jag flytta. Penny och jag. Det är min impulsivitet tillsammans med den goda intuitionen som kommer färda mig längs "de tusen drömmarnas väg". Följer ni med?
Vill.
Jag vill göra något fult
Jag vill sluta tänka
Jag vill börja blänka
Jag vill springa långt
Jag vill röka en joint
Jag vill POFF PANG explodera och aldrig helvetet se mera.
Jag är en människa.
Ibland glömmer jag att det är livet som sådant, som faktiskt innebär allt det där. Så mycket. Så svårt. Men så intressant. Jag har varit ledsen ikväll. Jag har också varit glad för att jag har så vackra och fina vänner omkring mig. Vad kan jag göra för er? Jag sårade kanske honom ikväll, men han sårar mig med. Jag tror det var viktigt. Märklig helg. Jag har kastas mellan extas och förtvivlan, mellan kärlek och hat, mellan tårar och gapskratt. Caroline får mig alltid att le. Göran får mig alltid att orka lite till. Skriver sällan om Göran här, men det är en mycket god vän till mig. Kärleken är som den är. Oförutsägbar, svår och alldeles fantastisk. Låt det så vara. Om en vecka är det dop för Bella. Min Bella. Jag funderar på vad jag ska ge i doppresent, då slår tanken mig. Jag ska lära henne allt om hur hon utvecklar en god självkänsla. Det är det viktigaste vi har. Varför fanns inte det ämnet i småskolan? Det undrar jag. Ibland är jag ledsen, ibland glad, ibland är jag lycklig, ibland olycklig, ibland är jag kär, ibland tom, ibland är jag stor, ibland liten. Idag är jag liten. Godnatt. 
Fuck u life.
Home.
Oooooohhhhlaaaaalaaaaa. Jag återkommer. Trygg och välbehållen hemma i Trollis nu. Mycket av de där som jag tidigare hade svårt att hantera. Känslor. Måste måla. Promenera med Penny. Långt. Puss.
Upp.
Pappa, ser du Stora huvudet, den svarta lilla pricken längst upp på berget? Du kommer väl ihåg att det är där hon ska gifta sig?
Löftet.
jag ska minimalistiskt pensla den likt en dvärg,
sagan är den du skriver och handlingen är den du lever,
jag börjar gilla dethär, min saga tycks alltmer lyssna och likna den jag är,
vi är i kongurens och inte två vilsna själar som ej tycks komma överens,
jag gillar ju äventyr, spänning, business och divesre skönhetsbestyr,
så det vore fint om vi strävar och förstår varandras kommunicerande lektyr,
ofta blir vi osams, ofta blir vi lite tvära -i slutänden är vi dock alltid varandra troget kära,
du är min och jag är din, vi är varandras fundamentala relation,
och jag lovar och svär att jag alltid från denna dag kommer följa min sanna religion
Rutin - POFF PANG!
Hon höll sig inte till de traditionella rutinerna under sin semester. Ni vet, nyttigt byttes ut till onyttigt, typ vatten förvandlades plötsligt till öl och frukt fick en helt ny skepnad i form av blåbärspaj med grädde på. Vad händer när hon bryter sina rutiner? Kan man undra. När hon frångår från det invanda och till synes trygga? Jo, först brakar hon samman - rejält - i tusen små svarta spillror. Sedan har hon ännu en gång utvecklats. Voliá som hennes fransman skulle uttryckt det. Sedan kan hon andas ut. Tårarna är torkade. Sedan älskar hon igen - ur en dimension som bara hon kan. Villkorslöst.
Rörd.
"Jenny - du är en vacker cirkel som aldrig kommer slutas - du snurrar genom all möjlig teräng med en enorm framgång"
Tack. Det var bland det vackraste jag hört. Mitt hjärta ryser.
NLP - Practitioner.
Hur kan jag ta så fel vad gäller datum och dagar? Hur är det möjligt? Jag är en snurrig get. Vi åker till hundfjället nästa vecka (säsongsavslutning) och fick precis mail av Stefan Olsson (författare till böckerna "att få saker att hända" och må bra under tiden du lyckas") ang. datum, pris och plats. Jag var övertygad om att kursen (NLP) skulle starta veckan efter Sälen. Jag hade missuppfattat det helt. Nu är jag så j-vla förbannad (ledsen). Jag hade t.o.m fått ett special pris utifrån min situation.
F.A.A.A.A.A.A.N. Hur ska jag nu göra. Samtidigt som jag bara längtar att få sippra gott vin med Carro i solen - i fjällen. Ehh det klart jag inte bangar resan. Familjen och vännerna är viktigare och går före. Min personliga utveckling har inget bäst före datum. Så sant så. Familjen, jag och Caroline skulle bli ledsna, och då blir jag ledsen. Och det vill jag inte. Jag vill vara glad. Valet blev därmed lätt.
Nu är det glömt. Det är gudagalet vad en blogg kan hjälpa. Det är faktiskt inte klokt. Besvikelsen är som bortblåst.
Tillbaka till tenta - plugg!
Jag är en operfekt liten skit - du med!
Mmm. Mastodan frukost i magen. Gott. Stabilt, ger goda förutsättningar inför dagen. Påsken har varit intressant på många sätt, mycket känslor och nya insikter. Tänk att "den" aldrig tar slut, tänk att det alltid finns plats för mer. Hon är och förblir fantastisk. Människan alltså. Jag menar det, riktigt genuint. Jag vill veta mer, mer, mer och mer. Jag är fast. Men rätt.
Det har diskuterats på högvarv här hemma, alla vill berätta något, alla vill framhäva sin rätt. Alla vill ha rätt. Alla vill veta bäst. Det är tyvärr en omöjlighet. Speciellt på samma gång. Vi måste mötas, vi måste som det heter kompromissa - även då det är svidande svårt. Din självkänsla dör inte av det - snarare stärks. Man vill inte ge upp sin ståndpunkt, man vet alltid bäst. Men det är bara du som måste inse att en sådan utopi inte är hållbar i längden. Totalt förödande för din egen person och dina älskade. Förändra det du kan. Det är inte värt att förlora det bästa du vet för din egen dumma ologik. För din omoderna stolthet. Justera det. Nu. Du kan iaf börja.
Det är år 2009 - låt oss ha kommit längre, låt oss rasera den omedvetna ideologin och öppna upp. Jo visst, ibland vet du minsann bäst, du har de rätt svaren för just dig - men ibland får du f-n se till till att lyssna också.
A ritch bitch.
Ta mod, satsa, tro, våga, hitta känslans frrämsta rod,
den finns, jag nu minns så klart, stanna, måste fånga den innan långt förbi start,
flyg inte iväg, bara lite till, jag har letat länge, så länge att du ska för alltid få flyga min väg,
jag aldrig dig igen överger, förlåt mig, det misstaget kommer inte bli några fler,
det finns ingen, inget, någon, något, som vet, det är en gåta som omöjligt, enkelt, glupskt kan ätas upp som en tidigare tårta
den är friare, ljusare och mättar bra, som om jag vunnit på lotto på andra sidan luren och wips, nu är hon rikare än någon annan förunnat den turen.
GLAD PÅSK! 
