Du bad mig att gå därför lämnade jag dig,
du sa ingenting mer än så därför trodde jag dig,
du tänker diskret, tyst och aldrig inför mig, det gör mig rädd för minsta lilla grej,
dina stålar tycks må bra men ditt  inre ser ut att behöva en omgång weekend spa,
jag vill hjälpa och jag vill vara nära, men något tycks oss inte orka detta bära,
det är sorgen, det är skratten, det är kärleken som oss lever kvar, det finns dock en framtid oss en och var
jag ville inte dig förstöra, inte dig förgöra, men sakteligen du mig aldrig längre röra,
jag var ensam i min ensamhet, och ledsen i min ledsamhet jag undrar fortfarande hur du mig gick så bet,
varför slutade du, varför lade du av, varför min älskade vän stannade du inte kvar,
jag tänker ofta på oss, som om tiden inte rökt ett enda föga muntligt bloss, kvar står två liv, tid och två tillsammans viktiga kliv,
jag har tagit mitt, jag undrar om du någonsin kommer att taga ditt?