Jag är en operfekt liten skit - du med!
Mmm. Mastodan frukost i magen. Gott. Stabilt, ger goda förutsättningar inför dagen. Påsken har varit intressant på många sätt, mycket känslor och nya insikter. Tänk att "den" aldrig tar slut, tänk att det alltid finns plats för mer. Hon är och förblir fantastisk. Människan alltså. Jag menar det, riktigt genuint. Jag vill veta mer, mer, mer och mer. Jag är fast. Men rätt.
Det har diskuterats på högvarv här hemma, alla vill berätta något, alla vill framhäva sin rätt. Alla vill ha rätt. Alla vill veta bäst. Det är tyvärr en omöjlighet. Speciellt på samma gång. Vi måste mötas, vi måste som det heter kompromissa - även då det är svidande svårt. Din självkänsla dör inte av det - snarare stärks. Man vill inte ge upp sin ståndpunkt, man vet alltid bäst. Men det är bara du som måste inse att en sådan utopi inte är hållbar i längden. Totalt förödande för din egen person och dina älskade. Förändra det du kan. Det är inte värt att förlora det bästa du vet för din egen dumma ologik. För din omoderna stolthet. Justera det. Nu. Du kan iaf börja.
Det är år 2009 - låt oss ha kommit längre, låt oss rasera den omedvetna ideologin och öppna upp. Jo visst, ibland vet du minsann bäst, du har de rätt svaren för just dig - men ibland får du f-n se till till att lyssna också.
Tänk vad kloka ord du kommer med jag läser,tar åt mig och delar med mig av dessa ord. kram
Tänk vad kloka ord du kommer med jag läser,tar åt mig och delar med mig av dessa ord. kram