Ny insikt.
En katt ser (och hör för den delen också) mer än vad vi människor tycks tro. Det gick upp för mig inatt.En avslappnad-lagom-mycket-av-allt-gårdags-kväll.
Jag och Baben, (Peter alltså, och vi säger vidare P för att underlätta er läsning) började kvällen på Strandgatan Bistro, (en super-mysig uteservering här i Trollis) med ett gals rött och en cider till vederbörande. Vädret levererade inte solsken som jag med så god framförhållning hade lämnat en order om, utan kom istället med ett packe nederbörd i form av regn. Håret blev givetvis en katastrof, och med en rinnandes mascara nedför kinden - toppade jag den absoluta "snygg faktorn" - totalt. Det hela resulterade i att jag helt enkelt fick köra på den "våta-katt" looken resten av kvällen. Tydligen fungerade det rätt okej det med. I ärlighetens namn blir det bara extra mysigt när regnet smattrar mot backen då man sitter torrt och tryggt under tak vill säga. Min väska och dess inehåll blev genomblött, men det var mindre viktigt, det var mindre betydelselöst denna kväll.
Efter lite lagom alkohol i kroppen, gjorde sig hungern plötsligt påmind, för oss båda. Vi traskade vidare till Stålverket - där vi slutligen bestämde oss för att tillbringa kvällen. Maten, servicen, inredningen och sällskapet såklart gjorde dessa timmar till lyckade sådana. Det är det små detaljerna och atmosfären som räknas adderat med "det-faktorn" som avgör om kvällen blir lyckad och vice versa. Vår kväll blev lyckad.
Efter fullproppade och sprängandes mätta (efter en tre-rätters kan man bli annat?!) magar tågade vi vdare till, numera kallat "Hemmakväll" för att ytterliagre töja några sista centimeter på magsäcken. Vi köpte massa godis och klubber i syfte att avsluta kvällen med en mys och film kväll. Dock blev det inget filmtittande, eller något särligen godismumsande. Istället blev vi sittandes i soffan pratandes, pratandes och pratandes. Ibland måste man "rensa bort och städa upp" gammalt groll som ligger där och smutsar - alldeles i onödan. Det var skönt att ventilera - det var skönt att öppna upp för dialogogen som vi så länge undvikit, som så länge legat på is. Isen börjar smälta nu, den är emmelertid väldigt skör och det gäller att vara försiktig.
Kära läsare, I know - for sure, att jag tenderar att ofta bli långdragen, detaljerad i den minsta detalj och som om jag aldrig hade en avsikt att komma till avslut och sätta punkt. Detta inägg, var främst för min egen del- så jag är få förunnat om någon av er lyckades att komma igenom denna text. Jag var tvungen, tvungen att sätta ord på kvällen för att kunna bringa klarhet. Ni börjar kanske känna mig vid det här laget, hello analytikern!
P som jag skriver om, min allra första stora kärlek, min ögonsten som jag delade 4,5 år med har en stor inverkan och vidare betydelse i mitt liv. Trots att vi bröt upp för drygt ett år sedan, finns han där och det kommer han alltid att göra. Jag älskar denna människa och det kommer jag alltid att göra.
Man ska ha stor respekt inför använadet av dessa ord, och det har jag, med all sanning. Jag står för dessa ord, och därav exponerar jag mina känslor - naket och sårbart såhär på bloggen. Jag ger mycket av mig själv i detta inlägg, men jag vill ge P det här. Det är inget jag kommer att ångra, inte imorn, inte om 100 år.
Och TACK för födelsedagspresten P, alldels för mycket. Jag är mållös.
Sötnosar - ikväll är det fredag, jag är på så gått humör och överväger en eventuell utgång.. dock vill jag egentligen spara mig till imorn förstår ni, I- landsproblem och ett dilemma som sjutton. Not.;)
Min balkongdörr står på vid gavel och det spelas härlig sommar musik för fulla muggar i lägenheten under mig. Ååå what to do?! Jag kommer vara ett vrak imorn om jag faller för trycket och ger efter för impulsen. Men med åren har jag blivit bättre på att överväga en extra gång, bättre på att inte alltid luras och ge total vika för den. Varje gång åtminstone.
Ehh, jag kör en klyscha för att komma till ett avslut - man lever bara en gång-lev livet!
Love,
Ninni
Överskattad lill lördag.
Jag väcktes av morgonsolens strålar genom persiennerna, de skisade något så irriterande i mina ögon, för morgonhumöret är inte på topp kl 06.00. Det vill jag lova. Då är jag ond, då skriker och fektar jag aggresivt med alla kroppens funktioner om något mänskligt (djur är ok) kommer nära mig. Ge mig bara en kaffe så blir jag hanterbar - på bomangen.
Jag märker att man sover avsevärt färre timmar vid denna årstid, vanligtvis kränger jag lätt 8 timmar på en natt, men nu blir de knappa 5. Men som jag sa till pappa, jag tar mig nog en tupplur frampå. Han tyckte det lät sött, med en tupplur alltså.
Onsdagar är så jävla överskattade, alla talar om "lill lördag" hit och dit, supa som fan hela natten lång osv. Men ingen gör det, ingen pallar för fan trycket. Varför uttalar jag mig? Däför att jag "var" emellanåt en såndär-onsdags-party-pingla-i-sina-bästa-år, ja ni förstår, men efter varje avverkad kväll betsämde jag mig för att "det här" var sista gången jag dressar upp mig och surplar drinkar för att i princip entra och kapitulera från scenen med föga sällskap. Givetvis kan man ha en grymt kul kväll med sina vänner som man beger sig med, men varför trippar vi ut på krogen itället för att sitta hemma i badkaret med kompisen och supa sig redlös? Vilket vidare skulle vara en ganska så "safe zone" som minimerar riskerna att vakna upp med ångest och rester av kebabsåsen kletat över mungipor och partyoutfiten.Ja, det har hänt mig, med ett flertal upprepningar. Jag har inget bordskick i detta tillstånd.
Jo, till saken, de människor som "dricker" på dessa onsdagar - de vill ha kul - de vill socilaisera sig med nya männsikor, därför springer de ut på krogen. Då inser ni den totala besvikelsen man känner i takt med ett osammanhängande fotarbete (med kebabrullen i högsta hugg förstås) påväg hem till sitt krype. Då var plötsligt kebabrullen (och kompisen eller något ringa attraktivt man dragit med sig - för att slippa tjatandet) den enda vännen. Jag tror bestämt att jag sparar mig till den riktiga-sanna-ofejkade lördag. Då är jag betydligt mer i närheten av ett större utbud av folk, dance places och andra härligheter. Kankse slipper jag kebabrullen - kanske äter jag något mer i deluxe klassen.
En liten "varning" alltså, men till er som redan har bestämt er och har planer på att göra stan ikväll - gör det med värdighet - gör det på ett folktät hak, om inte, kan du lika gärna stanna hemma i ditt badkar. Full som en spruta eller nykter som en spik, det lägger jag mig inte i.
Nä sörreni, nu ska jag mumsa frukost ute på altan och pynta mig lite. Jag har ännu inte riktigt planerat min dag, så jag följer bara med helt enklet och ser vad som händer och sker. Man behöver inte alltid ha kommandot. Jag börjar lära mig det nu, dock kräver de väldiga viljenansträngningar från min sida för att "släppa" på det inkörda beteende mönstret. Att ha kontroll i all ära, men som allt annat i livet, i måttliga mängder.
Jag är på riktigt blogghumör idag, så inte omöjligt att jag bombar er med diverse galenskaper!
See ya in a bit.
Ninni<3
Wiieeeeeee!
Jiipi yo- vad glad jag blir! Jag fick precis vetskap om att jag kom in på sommarkursen som jag och L sökte! Jag har för mig att jag berättade om det i ett tidigare inlägg. Den försenade ansökan hade tydligen ingen betydelse. Göööt mos:)
Det lukar vissna blommor i min lägenhet, inte visste jag att påskliljer står sig så knappt..nu ska jag i alla fall hiva dem ut.
Just nu vill jag:
-träffa min älskade Maria
-kramas med mamma och pappa
-spela gitarr
-tänka klarare
-berätta för honom att..det beror inte på dig-utan på mig. Det är dig som jag älskar.
-färga håret
-springa
-skrika
Ok, vissa saker klarar jag att åstadkomma här och nu, presens, omedelbart så att säga...vissa saker kommer att ta sin tid. Jag antar att det bara är till att acceptera.
Ciao guldkorn!
Vad nu då?
Kära vänner, jag talar inte till er. Nej långt ifrån, ni är fina ni, ni är mina fina läsare. Vad ska ni göra denna fredag? Halvbra väder, men vad gör det om humöret är på topp!
smack!
Precis som en valross..
liknar min fot just nu. Den har svullnat till dubbel-dubbel-dubbel storlek.
Nja, inte långt ifrån valrossen på bilden. Jag börjar bli orolig på riktigt. Det blir nog besök hos vårdcentralen imorgon. Suck.
Jävla fot helvete.
Viljan var det inget fel på, men foten vägrade-vad nu då?! Var det inte bara en tillfällig värk? Jag skulle tagit det där glas vinet ute i vimmlet istället, då hade jag i alla fall sluppit denna tärande värk i fot helvetet.
Jag är inte på bra humör just nu. Jobbar på att hantera denna typ av känslor. BAJS BAJS BAJS. Jag har inte tid med det här. BAJS för ett slut på denna torsdag!!!
Kul update va? Förlåt älsklingar. Med det hör till lyckans baksida.
:-(-:(:-(!!!!!!!!!!!!!!!
..
..
..
Hur många världar finns det..?
Innan hade jag alltid föreställt mig världen i singular. Utifrån en dimension, utifrån ett perspektiv. En enda stor värld där männsikor föds, lever och dör. Allt det där. Jag börjar inse att världen är så mycket mer, än just bara en enda stor och samlad värld. Låt mig försöka exemplifiera. Vi har bloggvärlden- en relativt ny värld där männsikor tycks leva och uttrycka sig på ett visst sätt. Parallellt med denna värld så existerar den "verkliga" världen, och den i sin tur är indelade i många olika världar. Vissa världsdelar surfar vi på, andra inte. Jag tror mig veta att det är så för var och en därute. För den som surfar sig igenom alla världar, hur vet denne egentligen hur det är att surfa på riktigt?
Så var vill jag komma med detta resonemang? Leder det oss någon stanns eller går vi bara ännu mer vilse? Om jag ändå visste, om jag ändå kunde förstå mig själv och alla de världar som jag verkar leva i. Om man ändå satt med svaren sådär under rockärmen. Det finns alltså oändligt många världar så inte konstigt att det kan vara svårt att hitta vägen hem.
Hur många världar lever ni i? Jag är säker på att ni hittar många om ni väl börjar att fundera. Medge att det lättatse hade varit om man levde i en och samma värld..eller kansnke inte. Det lättaste behöver inte alltid vara det bästa.
Idag öppnades en ny värld för mig.
Förstod ni något av det här?:) Jag är tveksam.. Att ens fundera över något så abstrakt kan av många tyckas som slöseri med tid, men jag disponerar över min tid och du över din.
Nix, tillbaka till "verkligheten" igen, där plugget väntar! Trots att jag gärna hade stannat några minuter till, i just denna värld.
KRAMAR till alla er underbaringar!
Ninni
Back on track!
Förvisso lite trött, men onekligen piggare än någonsin! Skolan är igång, energin tillbaka, musiken på högsta volym, och vips där var den sedervanliga lilla Jenny tillbaka! Jag syftar främst på att mina skolböcker legat i ide på sistone. Men nu har jag borstat bort dammet och de är tillbaka där det trivs som allra bäst, nämligen på min arbetsbänk! Lustigt nog så skriver jag om mina skolböcker som om det vore mina bebisar - haha..men liksom bebisar så behöver också (i mitt fall) ekonomistudierna uppmärksamhet och ompysslande för att utvecklas å komma vidare. Första föreläsningen denna vecka så hajade jag ungefär så här mycket 0000000000000000 x 10000000000, men idag, ja - utan att nu ta i så att datorburken exploderar framför mig, iaf 000 - haha! Framsteg där. Men med dubbeldoser av stön å stonk, och puu å huu så bukar dessa små lätet oftatst sluta upp i - nämen jasså å jaha visst var det så ja! Man måste bara ge allt en chans och tid, är det inte så? Naiv kankse, men jag tror på utopin om att (dock inte ordagrant nu, typ, jag-kan-flyga-som-en-fågel) man kan lyckas med precis vad man vill. Oavsett det som känns "overkligt". Hur fan skulle jag leva mitt liv om jag inte var lika med den filsofin? Ger man bara upp då eller? Och sen inte försöker igen? Aja, ytterligare några tankar som hittade ord.
För att spinna vidare lite på samma spår som ovan, om energi, motivation och lycka o.s.v, alltså, det sekundära i varje människas liv egentligen, dock lite förenklat. Givetvis är det mycket mer än bara så som spelar in. Jag hävdar att alla kan lyckas tillfredställa sina sinnen, men såklart i helvete att ett sådant åstadkommande kräver arbete. Livet är inte alltid en dans på rosor, vad snälla att förstå det. Förneka det inte mer. Sorg, ilska, förtvivlan och lycka är bara tecken på att du lever. Jag blir så jävla förbannad på alla fejkade männsikor som går runt och smilar å ler och låtsats som att livet 24 h om dygnet - 365 dagar om året leker!! Ingen jävla mänsklig människa är skapad och konstruerad så. Även grodan är ledsen ibland och känner att livet är (hopplöst:)). Men livet tillåter allt detta så utnyttja det då för fan. Förlåt ordval. Vi är inga robotar. Jag vill att männsikor ska tala, känna, skrika, sura, skratta, bråka...allt det där. Vem är det som hindrar er från allt detta? Vem är det ni vill skydda och dölja detta för? Ni gör bara er själva illa genom att hålla tillbaka, det är ni som får lida, och att vara destruktiv mot den som man borde älska ovillkorligt, sig själv, finns det inga incitament i världen för.
Idag har jag och några fina vänner bestämt oss för att utmana oss själva till max, därav dessa plötsliga tankar kanske. Det värsta är att man dagligen, t.o.m flera gånger om dagen möter dessa männsikor som bygger upp dessa "murar" runtom sig. Det gör mig så ont när det enda jag önskar är att alla ska vara lyckliga. Men jag inser motvilligt nu, att en sådan önska är en utopi i rena ordalag, bokstavligen och initialt.
Gott folk, det var dagens rader!
Pennan<3
463504-4
Usch för en makt..
Men för den som har ett betydligt högre IQ än jag har säkert redan räknat ut att det inte är speciellt komplicerat att ta sig innanför dessa dörrar som jag talar om, när man har tillgång till nycklarna. Det är alltså inte jag som har dem, de hänger inte i mitt nyckelskåp här i Trollhättan. Kan jag bli tydligare? Om jag bara hade haft dem på mig så..så hade allt varit så mycket lättare. Men livet är tydligen inte lätt, som om jag inte visste det. Men jag tänker beslutsamt vinna denna kamp, men jag talar inte om en kamp i vanliga ordalag. Men tänk om jag inte vill vinna då, tänk om jag bara skulle vilja stanna upp, släppa taget och tillåta mig själv att känna efter. Vad skulle hända då? Jag tror att det är rädslan som hindrar mig.
Så var det med det! Ni förstår, jag har så otroligt, oändligt många tankar som jag bara måste göra mig av på något vänster:)! En sak till, jag beundrar och uppskattar er läsare som återkommer och läser min blogg. Trots, ibland det nästan obegripliga "flumeliflum" jag skriver om.
Nä, nu tycker jag att vi bör byta spår framöver, skifta ämnen och ändra riktning. Hur klingar lite nöjen, shopping, gastronomi ( jo, ja försöker faktiskt laga ett varmt mål om dagen i mitt nya kök:)) och sådant som ger doser av energi?!
Med en stor jäsp (trots min inte allt för stora mun) och gnugg i ögat så säger jag godnatt. John Blund kallar.
Puss&Kram, men varför inte...
Kram&Puss? Vem är det som har bestämt att ordföljden lyder just så? Jag frågar mig, vem är det som hittar på allt? Nu tänker ni kanske, varför spenderar denna unga dam (bortsett från att jag redan börjat få åldersnojja) sin tid med att skriva om något så korkat? Ellerhur? Men ska vi prova? Prova att utveckla denna tes? Jag blev så engagerad nu, men kommer den att leda oss någon vart, eller röra runt ännu mer i "grytan"? Jag tror det. Jag låter frågan vara orörd ett tag till, tills dagen då jag har något revolutionerande att komma med. Tiden håller inte för det just nu. Jag måste plugga istället. Nej men, stopp å belägg här, vem är det som säger det? Precis. Nä, jag vet vad jag ska göra!
Jag måste fått en släng av solsting i vårsolen förut, därav det obegripliga ovan..Men bara för att jag ska få ut något av detta inlägg, dessa få minuter och den lilla energi jag la ner, så tänker iaf jag börja med att avsluta mina sms med Kram&Puss! Nej, fråga inte varför.
Meningslöst, oväsentligt och kanske lönslöst blir defintionen på detta. Men någonstans måste ju även "det" få sin plats. Det luktar frågetecken ända hit, jag tycker mig kunna känna det, men jag fick er iaf att tänka till. Och det var meningen. Själv lyckades jag med att få lite "hjärnvärk"..Finns ens det ordet? Väktvärk är ju således ett vedertaget begrepp.
Bisous!
Ninni
Lille söten..
Sömnlös..
Med det sagt, ska jag göra ett nytt insomnande försök mot huvudkudden. Jag borde somna nu, med tanke på att motivet, "lilla ludde" pryder mitt örngott inatt. De nätter brukar jag sova som allra bäst! Just det ja, för den som ännu inte hajat så är tanken att bloggen ska fungera som ett "bollplank" för mig. Och än så länge har jag fått några bollar tillbaka, en rakt i trynet-aj!
Vi hörs!
Bonne nuit!
Var jag inte laddad..eller?
Plötstligt fick jag hjärnsläpp, vad är det egentligen som jag skriva på bloggen? Men herregud, jag som alltid har alldeles för mycket, och lite mer därtill, att skriva och tala om? En fråga som kräver ett kort och koncist svar på sisådär en mening, brukar sluta med en sida text. Givetvis finns svaret på frågan (inbillar mig iaf ) men de resterande meningarna är en samling tankar, reflektioner, flum och säkert i mångas ögon mycket onödigt material. Men uppenbarligen inte för mig, jag kände mig ju nöjd efteråt. Bloggen är främst ett redskap för mig, ett redskpap som ska hjälpa mig att strukturera mitt arbete i skolan (när allt känns kaos) och samla min tankar när någon försökt att röra runt i dem, oavsett om det är på gott eller ont. Jag vill kunna bottna i denna blogg. Men du, min kära eventuella läsare jag ska bjuda dig på blod, svett och tårar, men också på de underbara som gör att vi männsior känner oss lyckliga, glada och nöjda med livet. Mitt syfte är att vara så ärlig jag bara kan, i alla lägen även om jag med det sårar, glädjer eller smärtar någon. Jag har alltid varit livrädd för negativ kritk , men nu är jag redo att exponera mig. Jag vill ha all sorts kritik som kan tänkas existera. Kör hårt mina vänner eller fiender!
Min blogg lever förnärvarande i en stund av ovisshet, jag och bloggen har ingen aning om varken hur mång inlägg per dag eller hur frekvent jag kommer att uppdatera. Tiden får stå för svaren. Men det jag med säkerthet vet är att bloggen kommer, med risk att låta "egotrippad" att handla om mig, mig och mig. Jag tillåter mig själv att vara egocentrerad och den som tröttnar-byt kanal!
Slå er ner, hitta en bekväm position, haffa en kopp kaffe eller två, luta er bakåt så kör vi!
