TACK ni mina allra underbaraste diamanter och rubiner för denna helg! Jag är uppriktigt sagt en aning förbluffad och en gnutta förvånad över hur händiga och ihärdiga ni har varit! Jag talar givetvis om familjen Helgen i samarbete med lägenhet 44B! Familjen som har mer olikheter än likheter, pratar i munnen på varandra när de egentligen borde ha lyssnat istället..men vet ni? Det gör mig inget, för slutresultatet på projektet "renovera lägenhet 2008"  blev så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Har ni funderat över hur fullänad man som männsika känner sig när man har ett trivsamt boende? Jag hade nog aldrig upplevt denna känsla innan- men däremot har jag gjort det nu! Det känns lixsom som att det är på riktig nu, nu har jag för förtsa gången "flyttat" in min bostad, nu har jag satt min prägel och personlighet på denna lya, framförallt med bidragande inspiration från mamms och papps och från många andra håll och kanter. Återigen-tack ni har än en gång bevisat att ni fortfarande håller! Trots det där gråa hårstrået som tittar fram bakom fars öra, och den den där smygande rynkan i pannan på mor-så är ni alltid mina klippor!

Jag beklagar den dåliga uppdateringen under helgen, hmm...har bloggat i sisådär två veckor, och jag har redan fallit för: jag-skriver-efteråt-vips-jag-somnade-visst! Oavsett, så finner jag detta med att blogga så roligt, härligt och fascinerande intressant. Plötsligt får tankarna ord, ord får betydelse och betydelse får ett sammanhang. Med risk för att låta verbalt oförskämd, men herre jävlar vilket hjälpande verktyg bloggen redan har blivit för mig, och med all sannolikhet kommer att vara i framtiden. Ja, för jag vågar påstå att jag tror mig sitta här och sörpla mitt kaffe med alldeles för mycket suketter i (jag har dock minskat avsevärt med suketterna) som 80-åring! För att med en mening förklara hur beronde jag är av suketter, jag kan omöjligt inte dricka kaffe utan denna smått förgiftning. Usch det lät det där, men mina vänner som smakar på mitt kaffe..smakar inte igen om jag uttrycker mig så. Jaja, vi alla har väl laster här i livet och mina är tydligen sötningsmedel och godis..ehh, hur kattsingen hänger detta ihop? Jag ångrar mig, ge mig inte svaret på frågan, jag vet ju redan i min förnekelse, jag är och förblir nog ett offer för socker. Men optimist som jag är skulle jag bli tacksam för att hitta andra substitut för dessa, men snälla, föreslå inte att jag ska knapra på ett äpple eller ännu värre, gnaga på en morot! Nä sörreni, för det hjälper icke mot detta begär!

För övrigt så hoppas jag att alla ni där runtom i världen har haft en bra helg, att du Maja har det fint i Dublin, Marianne i the city Porsgrunn:), Hanne à Paris, Systerryster och Mr Chokladpudding och Grädde (gnäll inte på mig, du är själv en bidragande faktor till detta orginella smeknamn), den kommande sjuksköterskan i Värmland vid namn (enligt min version iaf) Ekstorm:), min soulmate Petter i Fredriskstad, Elin i Götet, Carro i Helsingborg (indirekt Glumslöv i tanken kanske) och många, många fler därtill! Jag slutar här, annars är risken stor att jag glömmer ett x-antal betydelsefulla personer omkring mig, och inte minst att jag riskerar tråka ut (om jag inte redan gjort det vill säga) den som helt enkelt gillar att  läsa min blogg. Sorry, om ni tappade gnistan för en sekund pga av något som nästan kändes i liknelse ett tacktal att skriva..haha! Men jag känner mig bara så otroligt nöjd och glad idag (inatt) och den tjänsten har inga andra än just ni gjort mig. Förresten, har ni glömt att berättat för de människor som beytder mycket för er i era liv? Jag misstänkte det, men ta då upp telefonen och ring och berätta det redan nu-imorgon är det kanske försent. Sådana samtal kan man aldrig få för många av, bortsett under vissa omständigheter.

Egentligen vill jag inte sluta skriva nu, jag vill bara skriva och skriva som om det inte fanns någon morgondag- men någon påminde mig just om denna morgondag, både på gott och ont.:) Så kanske är det lika bra att vi sätter punkt för detta inlägg, annars blir det både "masstitt" för er läsare att ta er igenom denna text och för mig att stiga upp ur sängen i någorlunda vettig tid imorgon. Hoppas att jag "prickade" någon mening rätt och inspirererade just dig!

Vi säger väl godnatt och godmorgon här då, men på ett snart återhörande!

Jaha, men där ser man på ja, denna gång var det visst Pennan (en av  mina sex jag:-)) som formulerade sig enligt såhär på nattkvisten!