this is fanemej the "top 10 most painful things" so far.  Jag saknar min flicka. Så jävla mycket. Hur fan ska jag kunna "embrace the pain" this time?

Asså, jag är riktigt förbannad och ledsen idag. Jag är frustrerad över det komplexa akademiska språket. Jag vill behålla min stil whatsoever när jag skriver vad de än må vara om. Å andra sidan så är det bara vad jag känner just nu. I veckan var jag faktiskt ganska lättad över att eliminera mig själv från ekvationen när de kommer till att skriva forsknings rapporter. Jag älskar det jag gör och var jag är just nu. Men jag hatar att sakna. Och jag hatar missbruk i alla former.

Trevlig helg!