Då det snart har gått ett år för mig och Penny här i Paris – har vi tillsammans tagit ett beslut att flytta hem till Sverige. Var och hur länge låter jag vara osagt. Det är mina första rader jag skriver på svenska sedan ett år tillbaka. Känns konstigt, hackigt..ovant. Min hjärna tycks tänka ömsom engelska ömsom franska. Ganska logiskt att jag känner mig vilsen som en ekorre i blöta blå neon byxor i en stor grön skog.

Jag vet mig en familj (Bella moster längtar) som blir överlycklig, vänner som, jag bugar och bockar – öppnar sin dörr för sovplats till oss. Min lägenhet har jag hyrt ut till en läkare sedan en tid tillbaka. Jag har betalt min sista hyra till min Madame Azancot och flirtat till mig en veckas gratis internet.  Fransmän är svaga för svenskor. Det är bara det. För så mycket flört nuförtiden är föga intressant. Jag spyr på det motsatta könet, bara bort med det. Jag gissar att det kommer att hålla i sig ett tag till. Det är OK.

Det regnar och åskar i Paris idag, jag dricker mitt kaffe och funderar vad som kommer att hända härnäst. Sedan slår det mig att jag inte behöver veta, jag behöver egentligen bara vara jag för ett tag. Jag har ”varit” i tre dagar nu, mycket märklig upplevelse . Vi har druckit stark espresso ömsom cappucino, läst och läst. Läst lite till.

Penny älskar Paris, hon älskar vår lägenhet och vårt vackra kvarter, parken och alla hennes hundvänner.  Men nu har vi tagit ett beslut och så får det vara. Det finns en sak som är viktigare i mitt liv än att bo i Paris, dansa salsa på lördagar och plugga psykologi på ett svindyrt Universitet. Det kommer att gå före allt i mitt liv, gör jag inte denna prioritering så..så blir det inte bra.

Well, det gick relativt smärtfritt att skriva på svenska.  Jag längtar.

Vi hörs snart,