Det tog emot att lämna sängen och Penny i  förmån för ett seminarium i skolan imorse, som fan - ordagrant nu. Jag kände mig varken förberedd eller tillfreds med mig själv. Väl på plats och väl igång presterade jag väl så bra! Helt ok liksom, haah, jag har aldrig varit så (opåläst?!) inför ett semninarium som idag, ändå gick det vägen. Och av detta att döma - drar jag hämed en fet lärdom inför ett liknande scenario en eventuell nästa gång!

Direkt efter skolan bar det iväg till kiropraktorn i Vänersborg. Mitt tredje besök hos honom såhär långt. Känns bättre i ryggen idag och enligt hans bedömning kan jag komma igång med träningen inom ett par dagar. Det känns skönt! Hur är det möjligt att bokstavligen förfalla (kroppsligen och mentalt) vid ett träningsuppehåll? Min kropp mår verkligen pyton utan några "pulshöjande" aktiviteter. Jag höll vidare på att aldrig komma därifrån, vi diskuterade allt från hundar med rosa kläder á Paris Hilton till divesre olika utbildningar. Han blev så engagered (ok, jag var väl lite frågvis som vanligt ska tilläggas) att berätta om sin utbildning till kiropraktor i Chicago och han skickade t.o.m med mig en massa foldrar och bad mig på allvar tänka över ett sådant framtida yrkesval. Hmm?! Ja, vem vet.. kanske skulle man dra dit och utbilda sig till kiropraktor.. Nä vet ni vad, det där var ingen sanning. Jag vet redan mitt kall. Häng kvar och later on vettja!