Jag kände en smygande stress i kroppen innan kvällens bio startade - men det dröjde inte länge innan jag försvann in i filmen. Jag var räddad. Det var så skönt, timmarna kändes som minuter. Och av det att döma torde då filmen vara hel grym..eller?!  Dock är jag tveksam, var den verkligen bra? Eller vad var den? Jag tycker definitivt att den var sevärd - vår allas Lukas Moodysson har nog ändå lyckas..måste jag nog säga. Jag ser flera budskap med filmen, men det krävdes en stund ananlys för att nå fram till dem. Mammut berörde mig ändå på något märkligt vis, och just nu känner jag mig några insikter rikare. Men frågan kvarstår fortfarande huruvida jag tycker det var en bra eller dålig film. Jag får suga på den karamellen en stund till (det är ju turligt nog lördag imorgon). Bio nästa fredag är redan bokad och ni kan nog gissa vilken - " Män som hatar  kvinnor". Förväntningarna är stora på denna goding - kan nog vara en riktigt bra film.

Imorgon blir det..låt mig tänka nu - 50 + 46 + 9 års födelsedagskalas! Kul å träffa släkten. Det blir mat som heter duga som alltid hos dessa människor. Syster ni ska väl med?!

Nä hörrni, gå och se Mammut imorgon veetja - så får jag höra era reccensioner!

Nu: "Studens plötsliga" - fick en grym längtan till London och oerhörda cravings efter socker. Helvete. Puss.