Jag ligger i lä.



Gröten ser förvisso förjävlig och sådär ringa aptitlig ut, men jag var tvungen att få
i mig något energirikt innan träning. Mysigt o äta utomhus! Barfota!




Penny smet ut igen en minut efter att vi kommit hem. Energispruta.

Jahapp -  dagens faktum kom därmed lastat. Lillen klår mig - i löpning. Hon har verkligen gått från noll till hundra. Helt otroligt vilken hastighet hon kommer upp i. Vid  tempohöjningarna har jag inte en chans att hänga med. I lugnt tempo ligger hon ca en meter framför mig. Det känns. Men jag inser också vilken motivator hon kan komma att bli för att jag ska orka ännu mer! Jag tror nog att jag måste instämma med mina nära, jo - rätt hund har hamnat hos rätt matte. No doubt.    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0