Det var hur kul somhelst igår! Men mycket svårare än vad jag hade förväntat mig. Jag hade nog tänkt mig att man apade runt lite grann, skrek och hooade och mer åt hållet "släppa alla hämningar". Regissören, Roy var speciell, en annorlunda "männske" (hör ni redan hun jag blitt?) men helt i sin ordning. Han fascinerade mig..mycket. Vi höll på i 2,5 h och en liten fika rast däremellan. De är mitt uppe i att träna inför en föreställning, nämligen Emil i Lönneberga och en av deltagarna som spelar Krösa Majja hade bakat en alldeles för god kaka. Det här var en helt ny upplevelse för mig, livet slutar aldrig att överraska. Glöm inte det! Jordnära människor är det bästa som finns och mitt första intryck av gruppen var just sådana. Barnen som spelar Emil och Ida var de charmigaste jag skådat på länge. Underbarn!


Jo, men vet ni då vad, kvinnan om ska spela Alma har insjuknat, hemskt.., så på slutet frågade Roy om jag skulle kunna tänka mig att hoppa in och spela Ida och Emils mamma, Alma?!?!?!? Jag höll på att ramla baklänges..nänä sakta i backarna nu. Nog är jag impulsiv och lite galen, men någonstans har även jag en spärr. Det här kan jag väl ändå bara inte säga ja till, bara sådär huxflux?!, jag gick ju dit igår endast i tron om att prova på och få en inblick i teaterns värld, inte på studs hoppa in och ta mig an en rollkaraktär!

Denna gången tänker jag tänka 2 gånger innan jag lämnar besked. Jag tror jag gör klokt i det.

 Jag gör som Emil lille, tar och täljer på saken!