Malin och Martin har blivit vuxna - det har som ni vet köpt hus. Jag är lite avis, ok då, men inte avundsam. Det är en väsentlig skillnad. Nu är det Malins tur att få all uppmärksamhet, nu är det syster som kommer i första hand. Ninni får klara sig själv hon. Å nejdå, det går ingeeeeen ö på mig inte. Jag bara njuter om dagarna, det verkar som att jag hittat det där lugnet i mig, (åtminstone ett tag) som "alla andra" så självklart verkar ha funnit. För längesedan också. Alla utom mig.

Nu släcker jag lampan för ikväll, och det finns inget bättre än att somna efter att man fått ut max av dagen. Däremot tror jag att varje individ definerar "max" på sitt sätt, och är därav något väldigt individuellt.

Sussa gott, och kramas lite extra med pokvännen/flickvännen/husdjuret/mamma..chefen?! eller vad vet jag. Även om jag gärna skulle vilja veta vad som döljer sig under era små täcken:). Era busfrön!