och ställer mig frågan: "do blonds have more fun"? För jag tror inte för en sekund att ingen reflekterar över detta - ni som jag alltså, som gått från en blond kaluffs till, låt mig säga en mer sofistikerad mörkhårig look. Klart som sjutton ni ställt er frågan, allt annat vore lögn.

Nåja.. såja,  jag skiftar och masar fram och tillbaka (även här) med svaret. Ibland undrar jag varför det tog mig 7 år att inse att brunett "is the shit" (för mig alltså); men hack i häl kommer det stunder då jag framför spegeln, uppgivet, tror mig bestämt förstå att jag begått mitt "livs största misstag"..jag kommer aldrig att få tillbaka min blonda färg igen! Det skulle näst intill vara en omöjlighet, om jag inte är gamblaren som spelar högt, och tar risken att transformationen eventuellt skulle kunna resultera i en "flintis Ninni".

Då jag fiskar och nystar i svaret snubblar jag plötsligt över ordet "kompromiss"..just det ja, kompromiss är i allmänhet något lättare-sagt-än-gjort, men i synnerhet något jävligt användbart och bra! 

Jag kompromissar helt enkelt (notera nu med världens smile i fejan) och gör några ljusa slingor i mitt mörka hår -där har vi det! Så hörrni - kompromissa "is the shit".