Tanken slog mig precis, då man var lika liten som krabaten på bilden. Livet var så bekymmerfritt, okomplicerat och kravlöst (minns iaf inget annat;). Inte funderade jag över morgondagens utfall eller alla det där "borden och måsten".

Men för allt i världen, jag är inte bitter, tvärtom-och jag tycker mig uppskatta och njuta av livet mer och mer för varje åldrande dag. Det är ju fantastiskt egentligen!

Stundens känsla: Jag vill slänga mig ut i världen, ge mig hän åt mina drömmar och aldrig tänka på den där morgondagen".