Hur står det till med folkens? Vet ni var jag befinner mig, gissa tre gånger liksom-Långeby! Det har hänt en hel del på sistone, bra och dåligt, men framförallt ett steg som leder oss (mig) i rätt riktning. Äntligen. Jag har väntat länge på detta ögonblick. Tids nog så.

Sommar, sol och bad  har jag, dessvärre inte varit särskilt aktiv i. Men det kommer. Allt kommer på sikt. Jag ser i dimman hur pusselbitarna börjar falla på sin plats, dropp dropp (ungefär så). Men det kommer att ta tid, som med allt annat. Farten är ingenting annat än slowmotion. Ingen speed här alltså. Men jag har gått om tid, men lite ont om kraft kanske.

Nu har jag bytt fil, rejält, och jag känner mig genast som en säkrare förare. Det är nästan som om jag skulle kunna ta med mig vilken passagerare somhelst. Jo, jag tror nästan det-men jag vill varna känsliga individer att jag, sannolikt, kommer att ta mig en och en annan tur ner i diket. Skillnaden denna gång är att jag tror mig kunna hantera dessa sliringar. I am a fighter. Indeed.

Ni hänger väl på?

Jenny♥