Varför ska det vara så svårt att erkänna att man har det jobbigt och träligt ibland? Varför lägga all energi för att dölja och hymla om detta? Varför pratar vi människor inte mer öppet, naturligt och ärligt? Varför ska det vara så jävla svårt? Kan ingen bara kapa av det där mantrat.

Alla som känner mig, brukar kallar mig för denna "öppna boken", men vad spelar det för roll om jag är öppen då jag möter stängda dörrar vart än jag vänder mig? 

Jag känner mig instängd i min öppna värld. 

Bara för det, bara för att jag känner mig otillräcklig för stunden så tänker jag gå ut och promenera för att komma på bättre tankar.

Du? Just du ja, jag tycker att du borde göra precis detsamma.

Jenny