Det är alldeles vitt ute. Min mascara rinner av alla snöflingor. Plötsligt när all snö kom försvann hösttmörkret. Orken och energin är tillbaka. Vi går mot ljusare tider, det är härligt. Jag var på ett mindfulness/yogapass förut och minsann, så lugn jag blev. Eller åtmisntone några minuter. Man glömmer att träna sittt inre, och i mitt fall har den fysiska träningen alltid stått i första rummet. Fascinerande att man kan uppnå en "kick" i stillhetens träning likväl. Nu råder harmoni. Låt mig stanna i detta tillstånd och sinne, om så bara för en dag. Det är skönt att existera här.

Jag har funderat över en sak. Jag dagdrömmer och går mig till minnes många stunder under en dag. Men imorse fick jag en tankeställare och en ny insikt. Om jag nu ägnar mestadels av min vakna tiden åt att dagdrömma dvs åt vad jag vill uppnå och vad jag längtar till eller motsatt riktning; hur bra eller dåligt saker och ting har varit - då går jag jag ju miste om nuet. Jag kan tycka att det är ett bland de många "mode orden" idag - att "leva i nuet", men ett ack så adekvat mode att anmamma. Livet blir plötsligt mycket mer levande och du får ett helt annat utbyte med dina medmännsikor. Ok visst, nuet må vara trist, besvärligt och plågsamt vissa dagar, men inget är konstant. Allt förändras, och oftast till det bätttre. Om du bara bestämmer dig för att så ska bli fallet så blir det så. Ja, det är så löjligt enkelt.

Du blir vad du tänker  - så se till att tänka rätt!

(och just det ja.. vilken outstanding till dag jag har!! men det förstod ni va?!)