Alla gråter, men de flesta av oss gör det på insidan i sin ensmahet. Jag har varit en av dem. Många stunder av mitt 22-åriga liv har upptagit just sådan tid. Utan resultat, utan bättring. Ingen visste. Jag har har varit tyst som en mussla och jag har spelat, ett minst sagt skickligt skådespeleri. För alla, ja även för dig min vän. Det är och har varit smärtsamt. Nu har jag äntligen öppnat mitt sista kapitel, och det är först nu som jag vill börja leva på riktigt. Inte förän man läst hela storyn blir den begriplig, jag har alltid hoppat över och utelämnat några sidor. 
Nu är boken fulländad.