Jag kännner mig som ett. En hel och ganska välskapt människa. Många bitar har efter åratal av frånvaro fallit på sin plats. Nu börjar sakteligen alla de där klyschee artade skrönorna gå upp för mig. Jag känner mig överväldigad..av livet. Jag vill skrika och gråta på samma gång, jag vill skratta och sjunga att jag är världens lyckligaste tjej. Det är bra nu. Jag vill skriva att jag träffat mitt andra hjärta, honom och därför.. men saken är att han inte är eller kommer att bli den största källan till min otyglad lycka. Men jag jobbar på att tygla den. Jag blir än en gång förbluffad över min maktposition som fullständig egenföretagare över min existens. Men aldrig har jag varit så kär. På ett sådär perfekt sätt. Jag vet ingenting om morgondagen, men jag oroar mig inte. Just nu är jag upp över öronen amoureuse! Jag vill ge honom allt. Jag vill vara hans allt. Jag känner mig otillräcklig, men jobbar även på det. Inatt träffade jag hans Rocky, en Saint Bhernad. Penny blev plötsligt ännu mer mini. Hur nu det går ihop då hon redan är i minsta möjliga lilla mini format.

Nu har jag gjort allt som står i min makt vad gäller min ansökan till programmet i Paris. Igår skickade jag de sista dokumenten. Vilket jobb jag lagt ner - och vilka oändliga krav som ställs på oss sökande. När jag tänker efter. Bollen ligger nu hos dem, jag kan bara vänta. Vilket inte alls är speciellt härligt. Jag vill liksom åka ner och berätta ännu mer om mig själv då den ständiga tanken att jag inte gjort tillräckligt bra och relevant för att visa vem jag är och vad jag gjort tidigare i mitt liv.  Räcker mina betyg? Kan man ha bättre än såhär, skulle jag tycka, vilket jag vet  att man kan, men vilket också skulle innbära - no life om jag skulle hålla ett 20.0. snitt. Jag blir galen. Emmellanåt. Jag vill faktiskst spy nu. Jag är sämst på sådana här situationer. Men jag är lycklig. Och järnspikar vad jag ska ha mitt livs tålamod!  

Däremot bör jag fundera ut en plan B...låt säga att jag inte kommer in, då rasar jag int,e men jag kommer supa mig full. Jätte full. Dagen efter måste jag ladda om. Ingenting kan stoppa min dröm. Till Paris ska jag flytta oavsett antagen eller inte. Kanske kan jag smyga mig in på föreläsningarna på något vänster? Skitsamma om jag inet får några betyg. Me n jag vill lära mig och förstå. Jag vet mina tillångar. Jag vill ge något tillbaka till världen. Men vad kattsingen ska jag hitta på om beskedet är negativt? Jag inser att jag  fram tills nu förträngt denna tanke - iaf jag inte kommer...men visst tror jag att jag är en av de 350 studenterna som Americain University Of Paris väljer att ta in varje år. Jag är en av dem! Tills någon motbevisat motsattsen. Men ohlaaaalaaa vad livet är exicting hörrni! Och dra mig baklänges vad levande jag är! Skål för det!   

inte garderoben, jag talar om kalendern. När det gäller att slutföra och skicka iväg. Ett berg av handlingar. Jävlar vad `sjukt-i-sista-minuten-jag är`. Tydligen finner jag en viss tjusning med dessa lägen eftersom det snarare har blivit till en regel än ett undantag för mig. Min text och mina bokstäver ser mysko ut - vad är det för fel?? Jag fortsätter ändå. Peters ref. kommer alltså imorgon och likaså Marias. Jag filar de sista på min essay. Jag skriver om self-esteem. Givet. För det har, i mina ögon nästintill blivit en folksjukdom. Alltså bristen på just en sådan. Jag har varit sjuk i en hel vecka vilket gör att Stockholm blir inställt på lördag. Jag löste detta på ett mycket förträffligt sätt.  Mot alla odds. Jag kommer alltså inte hinna skriva engelska testet innan sista ansökningsdagen gått ut till AUP. Visst, nu önska jag mig ändå att himlen kunde vara så generös och skänka mig ett dussin med marginaler. Ingenting är omöjligt. NEJ. Så löd min lag.

Fan vad kul - telefonen har gått varm hela dagen efter det att jag satte in min annons. Min lilla pärla till lgh ska hyras ut. På söndag från kl 13 börjar visningen. Kom du med! Då kanske det är någon som undrar. Hur ni ska muta mig att välja just dig/er? Just use your fantasy! Nu skojade jag - jag går på min magkänsla, personlighet och mitt första intryck. Kul kul - det går bra nu!  Eller, bra och bra - nu är jag och mitt knytte snart hemlösa. Så ligger det alltså till. Oj då.. Nu vart vi snart hemlösa asså. Jenny och Penny. Där ser man.

Saknar jag henne. Och ganska mycket honom. Och ont i hjärtat mycket henne. Och så har jag blivit sjuk - då blir alla känslor förstärkta. Lite självömkande attityd ikväll. Och mitt i allt dus och sus av sjukdom och känslor är jag så förbannat lycklig. Det är fantastiskt. Jag är sleten, jag har inte duschat idag och jag har gått upp två kilo under min semester med min mumsmums Caroline. Trots detta är jag på en strålande peak i mitt liv! Livet och jag börjar få den där efterlängtade balanserade relationen nu. Wow!

Oooolaaalaaa - denna undebara semster vecka har kutat iväg, visst några hjärnceller färre, men det gör inget! Jag kan fortfarande skrattta, äta, drikcka, tänka, älska och dansa - då  är allt i relativ ordning. Ikväll drar jag och min älskling in till Trollhättan för att avsluta veckan med Fallens. Vi har ordnat en liten Trollfest hemma hos mig ikväll - så vi bör kicka igång den fredag. NU. Först och främst kaffe och en lång joggingrunda. I mil. Joho - inga undanflykter för att annan typ av vätska konsumerats under den gångna veckan. Nu kör vi. Igen. Mår ni bra? ♥

Träningsverk? Ja. Därför att? Skrattat. Lycklig? Ja. Därför att? Helmer är här. Vi lever. Perfect helg! Lagom fullla. Konsert på Bohus Malmön igår. Lunch nu. Kalas ikväll. Och resten av veckan tenderar att gå i samma spår. Jag och Caroline har uppvärmning hemma hos mig, i Trollis nu på fredag innan utgång! Är du min vän? Då är du välkommen. Må väl! Smack!
 

Morning my creamsugarcakes! Jag älskar perfektion, jag tycker att det kan vara helt i sin ordning på vissa plan i mitt liv. Mitt sovrum är perfektion. Till max idag. Allt ligger rakt och och i räta linjer, Raffes röda boxningshandske ligger t.o.m på ett visst sätt. Den skyddar mig under nätterna. Rör något styckt moster mig - PANG! 
   
Det ropas frukost därute, jag vill hellre vara kvar här inne. Sällskapet är inte dumt. Men nu går jag upp, äter frukost - och lever ännu en fantastisk dag! Precis som ni ska göra. Amour.

Den kom till mig. Genom en vis kvinna. Jag tror den. Jag gör det. Einstein och Platon hade koll på den. Nu även jag. Mäktigt. Hon kommer hit på lördag - hon lovade mig att ha läst ut den innan dess. Annars har vi en riktigt inspirations vecka framför oss. Jag och hon. Nästa vecka. Vi ska producera. Vi får hoppas att inte helgens alkohol kommer döda alla våra celler. Låt helst de i vänstra hjärnhalva få förbli orörda.

Det regnar idag, skönt. Jag är utvilad, också skönt. Jag är jag - det är bäst.

Kärlek kärlek på väggen där, säg mig vem som i landet kärast är? Jag är kär i ett par fabulösa vackra skor. Dyra som Mr Kamprad o hans bolag tillsammans. Inte riktigt kanske. Men fantastiska som få. Jag drömmer om dem. Varannan natt. Jag har fått ett förslag - men förslaget innebär att jag förbjuds att köpa ett enda par skor under ett helt år. Då får jag dem! Jag spricker i min kluvenhet. Ett löfte blir ju ett löfte. och jag vet inte om jag har psyke för dethär. Paris - höst, vinter och vår? Utan handel av sådana skönheter? Kan det gå? Nja. Jag borde ta upp dethär med min psykolog. Snarast. Vi säger godnatt. Tack för idag mina creamcakes!