Lång skrivardag och skrivarnatt. Klockan är snart 3.00 am och med det går jag och lägger mig - förbannat nöjd, stolt och..TRÖTT. Snark.

Vi firade mormors 80 - års dag och jag kan inte undgå att se hur hennes barnasinne alltmer blommar ut. Min älskade mormor är rappare än någonsin i tanke och replik, och vår humör tycks mötas och skratten förenas! Det är vackert med gammla människor. Lite som de gamla LP - skivorna.

Kan inte förstå att min flicka såg ut såhär bara ett år tillbaka - lilla fula jycke. Men hejohå vilket charmtroll till fyrbent djur! Nu sover vi gott - alla goa gubbar och gummor därute!

I thought I was back in “the Swedish old days”, meaning - writing in Swedish again. Apparently, I just don’t feel like going there today, it is like my thoughts and words don’t connect with my purpose today, it is really strange those stuff. I imply, after all I am Swedish, indeed.

 

For the time being I am in course reading a marvelous book: “Leaving the World”. It is right on spot what, I have to say, I am doing from early morning to late Night. Naturally, it leads me to think about what sort of World I am running to? The answer is just too absurd to articulate on a computer - so why don’t I wait until it feels like second nature? Cool, let`s just leave it there.

 

I am slowly and carefully planning my future. Since my present situation is pretty an awful and ugly sight I therefore pretending I am rich as Donald Trump and sucessful as Madonna herself. So far, I have to say it is working substantially well. Ironically, I put a book title into action - I am leaving the world. Just for now.

 

What’s more, I rang my best friend at noon time; she is an incredible human and she is always there for me - such an amazing little miracle! I love her so dearly! Furthermore, I admire her in so many ways. To be frank to you, sometimes I which I could be her with one or two touches of me.

 

Finally to today’s good news; it is official - I have a splendid mentor in my life now!  Her name is Åsa and she has what I want in my life - and she is everything I need to add to my personality in order to master this, what they call Life! I am ready! Here I come!

 

Have a great Friday night!

 

Cheers,

Jag är hemma nu. På Långeby. Tack.

Poesin sägs hjälpa när det smärtar,

en sådan som jag skulle snarare ta till smör och plättar,

jag har ingen ambition att skriva något läsbart, men sorgen och tårarna ter sig så självklart,

jag kan inte längre hålla det inne, det bankar och vill ut men jag ser inte längre någon med ett sådant förstående sinne,

det är ensamt, tyst och ensamt igen, varför kommer hon inte tillbaka den enda som kan få henne att vilja vakna,

ur en mardröm som ständigt pågår och en kamp som ingen förstår,

jag ville egentligen inte skriva en dikt idag, ingenting alls ger mig längre densamma kick av välbehag,

det finns dock en väg att gå men mina skor har under åren blivit för små,

jag kan be om hjälp från en mamma och en pappa, jag tror mig veta att dessa redan börjat packa

nåväl, jag älskar att skriva fritt, men att poesin skulle hjälpa är rena rama blotta bullshit.

Då det snart har gått ett år för mig och Penny här i Paris – har vi tillsammans tagit ett beslut att flytta hem till Sverige. Var och hur länge låter jag vara osagt. Det är mina första rader jag skriver på svenska sedan ett år tillbaka. Känns konstigt, hackigt..ovant. Min hjärna tycks tänka ömsom engelska ömsom franska. Ganska logiskt att jag känner mig vilsen som en ekorre i blöta blå neon byxor i en stor grön skog.

 

Jag vet mig en familj (Bella moster längtar) som blir överlycklig, vänner som, jag bugar och bockar – öppnar sin dörr för sovplats till oss. Min lägenhet har jag hyrt ut till en läkare sedan en tid tillbaka. Jag har betalt min sista hyra till min Madame Azancot och flirtat till mig en veckas gratis internet.  Fransmän är svaga för svenskor. Det är bara det. För så mycket flört nuförtiden är föga intressant. Jag spyr på det motsatta könet, bara bort med det. Jag gissar att det kommer att hålla i sig ett tag till. Det är OK.

 

Det regnar och åskar i Paris idag, jag dricker mitt kaffe och funderar vad som kommer att hända härnäst. Sedan slår det mig att jag inte behöver veta, jag behöver egentligen bara vara jag för ett tag. Jag har ”varit” i tre dagar nu, mycket märklig upplevelse . Vi har druckit stark espresso ömsom cappucino, läst och läst. Läst lite till.

 

Penny älskar Paris, hon älskar vår lägenhet och vårt vackra kvarter, parken och alla hennes hundvänner.  Men nu har vi tagit ett beslut och så får det vara. Det finns en sak som är viktigare i mitt liv än att bo i Paris, dansa salsa på lördagar och plugga psykologi på ett svindyrt Universitet. Det kommer att gå före allt i mitt liv, gör jag inte denna prioritering så..så blir det inte bra.

 

Well, det gick relativt smärtfritt att skriva på svenska.  Jag längtar.

 

Vi hörs snart,