Vad ska jag säga idag tro..
Jenny goes "mamma Alma" i Emil i Lönneberga..?
Det var hur kul somhelst igår! Men mycket svårare än vad jag hade förväntat mig. Jag hade nog tänkt mig att man apade runt lite grann, skrek och hooade och mer åt hållet "släppa alla hämningar". Regissören, Roy var speciell, en annorlunda "männske" (hör ni redan hun jag blitt?) men helt i sin ordning. Han fascinerade mig..mycket. Vi höll på i 2,5 h och en liten fika rast däremellan. De är mitt uppe i att träna inför en föreställning, nämligen Emil i Lönneberga och en av deltagarna som spelar Krösa Majja hade bakat en alldeles för god kaka. Det här var en helt ny upplevelse för mig, livet slutar aldrig att överraska. Glöm inte det! Jordnära människor är det bästa som finns och mitt första intryck av gruppen var just sådana. Barnen som spelar Emil och Ida var de charmigaste jag skådat på länge. Underbarn!
Jo, men vet ni då vad, kvinnan om ska spela Alma har insjuknat, hemskt.., så på slutet frågade Roy om jag skulle kunna tänka mig att hoppa in och spela Ida och Emils mamma, Alma?!?!?!? Jag höll på att ramla baklänges..nänä sakta i backarna nu. Nog är jag impulsiv och lite galen, men någonstans har även jag en spärr. Det här kan jag väl ändå bara inte säga ja till, bara sådär huxflux?!, jag gick ju dit igår endast i tron om att prova på och få en inblick i teaterns värld, inte på studs hoppa in och ta mig an en rollkaraktär!
Denna gången tänker jag tänka 2 gånger innan jag lämnar besked. Jag tror jag gör klokt i det. 
Jag gör som Emil lille, tar och täljer på saken!
Kan teater vara mitt signum..?
Med risk för att låta en aning repeatande nu, men ni vet det där gnabbet om känslor och tankar..? Jo, jag föddes nog med ett överflöd av sådana. Är det inte lite konstigt ändå, eller ojämt fördelat det där? Jag tänker på alla dessa känslokalla, slätstrukna och känslodöda människor...varför ser fördelningen ut så? Nåja kom till saken nu då Penna.
Jo, så i alla fall, gjorde jag slag i saken och imorgon väntar en spännande dag! Jag ska nämligen börja (helst kika fram bakom någon liten gardin) i en teatergrupp-helvete vad har jag givit mig in på!!? Det pirrar väldans i magen, men min tanke är ju som sagt att få utlopp för mina känslor och "tömma av ett last" så att säga. Hör på detta..jag kunde inte annat än skratta åt mig själv, när jag uttryckte mig enligt följande i telefonsamtalet med den teateransvariga:
Mannen (medelålders) som då håller i teatergruppen ställde några allmäna frågor och på frågan om mina tidigare erfarernheter kring teater svarade jag: "jag spelade Madicken när jag slutade nian, men annars är jag hel färsk på området". Tystnad råder några sekunder..tills jag på nytt öpnnar gapet och fyller i med; "men däremot har jag upplevt en hel del under mina år och känt på de flesta olika känslor, så läsa ett manus och sätta sig in i en karaktär och deras sinnesstämning kan jag nog ha fallenhet för". Fan jag skulle skippat den där sista meningen, men så typsikt mig. Ack så typiskt.
Nu blev jag plötsligt nervös, det kanske slutar med att jag inte törs att går dit.. Kl 16.30 börjar vi. Gaahh..!
Nä, nu tar jag och rundar av, annars riskerar jag att bli bedövad med glåpord som "din-osociala-blogg-nörd". Och
det spar jag mig själv ikväll. Jag är på ett strålande lördagskväll humör!
Så jag förflyttar mig ut i köket och fixar till en dessert (bästa med hela kvällen om alkohol utelämnas), det få bli blir min insats denna afton!
Vad gör ni ikväll? Super, vårdar gårdagens bakfylla, slöar med chipspåsen alternativt godispåsen i högsta hugg, "hårdtränar" (antingen den traditionella varianten eller något brutalt) eller något annat mer eller mindre stimulerande?
puss&kram och tjenixen då:)
Jag låter nattens mörker..
bädda ner mig för ikväll. Känns nästan som om jag skriver i sömnen. Nu ska jag trippa in till min "flickan-på-ärten" sköna säng (eller hennes var väl kanske inte så fasligt skön..ehh det gör detsamma nu) .
Mmmm.. (nej inte som i chokladen). Mmmm för å sova.
Smiling life!
Idag lyssnar det där "satans-gnatans-envisa-liv" på mig, det lyder mig till punktum och det gör mig glad.
Ledsen blev glad igen!
Ibland svänger det då bra fort (om jag inte missminner mig så var det ju systerryster som va på smällen..).
Humör i all ära, men..
Rosa/blå baby dräkt, snuttefilt och nappflaska.
Syster!!, here I (MOSTER) come!
(perfekt då kan jag öva på din unge innan jag skaffar egna, "i fall om att" lixsom)
Dra mig baklänges!!!
Jag ska bli M.O.S.T.E.R!!!
Mongo pongo.
Det enda som är bra med denna förmiddag är min brutalt snygga fondvägg och min lilla gosse leopard Samir på soffnkanten.
Men ikväll blir det stort kalas, med halva tjocka släkten (en bunt är dock smala men majoriteten tjocka) så nog hinner jag med att svischa om till en lite mer "positiv kostym" innan dess!
K.Ä.N.S.LO.R!
Ok, jag drar ut å springer en slinga, sedan ska jag ringa närmaste teaterklubb och amäla mig. Jag måste tömma min 10-ton-bag med alla dess obegripliga känslor till innehåll. Och varför inte använda dem till skådespeleri?! Typ, jag ger en dos till den karaktären och så en skvätt till den osv..tills bara ett neutralt jag återsår. Lugn och harmonisk och med en normal nivå av känslor.
Värt ett försök!
Jag saknar vanlig basic söndagsångest, den utan någon längre eftertanke.
jag blir allt oftare förstummad över min egen röra till tankar. Det hade inte suttit fel med gratis städhjälp däruppe.
skitsamma om jag låter som en avdankad filosofilärare med bristande kunskap i pedagogik, för jag är jag och så jävla enkelt var det med det.
Jag är ju som vi vet 22-år och innan jag fyllt 26 ska jag ha släppt min (påbörjad sedan 6 mån tillbaka) självbiografi. Där får ni hela sanninng. Tills dess är jag tyst som en grå liten mus eller fortsätter att gå mina sedervanliga omvägar kring det jag skriver. Skulle kunna liknas vid en frågeställning till någon av våra kära politiker då man inte ovanligt blir åksjuk i väntan på svaret. Det slingrar och har sig och man är fan mer lost än innan man yttrade sig. Men tids nog så.
Två stycken halvmånar blodpudding och lingonsylt och jag kränger två timmar till vid skrivbordet. Det har jag ork till. När skedde denna förvandling, (börjar jag bli "vuxen tanta" eller lider jag av något?!) alltså från att tidigare ägnat en hederlig söndag åt hanterbar ångest pga av nattens tokigheter ( som i nöd kissar på golvet i korridoren då vi inte hittar till hotelrummet), ågren av att jag smsade alla min ex (läs snarare 5 minuters flörtar i ren desperation) följt av timmars bakis-möl-ätande (choklad choklad choklad choklad och möjligtvis ett äpple om ångesten skulle växa sig för stor) i soffan med bästa sällskap till att nu..ja, att inte alls ha söndagar som ser ut enligt ovan beskrivda..
Vad nu då? Ska jag aldrig mer få känna och uppleva en ren gammal-vanlig-hederlig-söndagsångest? Ska det vara på det här viset kan jag lika gärna lägga mig raklång i hängmattan och sluta växa, sluta utvecklas och fortsätta vara barn. Då har jag iaf en garanti och något jag med säkerhet har kvar-
-den äkta och enda sanna söndagsångesten.
Nu är det bara ett obegripligt kaos utan några somhelst förklaringar eller orsaker.
Tack för inatt.
Pennan♥
Stundens känsla..
Jag känner mig superstark, superladdad och supermotiverad men..
ändå, samtidigt (ologiskt nog?!) alla dessas motsatsord..
Jag blir galen på mig själv och min person. Detta jämt och ofta. Vahaa? Ska jag leva tillsammans med Jenny (alltså med mig själv ifall någon inte koppla det) tills jag blir 90 år? Hur i hela friden ska vi kunna hålla sams..det kan man fundera över. Hur skulle något sådant gå till..
någon?
(och nej, jag är inte bakfull, har söndagsångest eller blivit dumpad av min drömprins)
Den är här nu..
Känner ni..
Jag är visst kär, IGEN.
Jag är lycklig som en (lärka?!), de senaste nätterna har jag sussat ikappp med en liten valp vid min huvudkudde. Och nu ligger vaplen å snarkar i mitt knä när jag sitter här å skriver. Det låter som när pappa snarkar, är det verkligen ett normalt läte från en hundbebis? Den är så söt, det finaste jag sett på år och dagar.
Det har hänt en hel del denna vecka då jag varit off, men jag skriver mer om det sedan.
Ooo jiisses, nu känner jag det, nu känner jag hur mycket jag saknat min blogg å er osynliga, men ack så värdefulla läsare därute.
so long.
Knallrött å jag är kär!
Både på fötterna å på läpparna idag! Igår gjorde jag ett tappert djupdyk i höstens mode..men..jag slutar aldrig att förvånas! Jag tänker mig modet som en "snöboll" som snurrar och snurrar, ibland rullar den fort fram och ibland tycks den nästan stanna helt.. Det är konstigt det där, att allt nytt på modemarknaden har jag ju "redan använt". Men ack så underbart det är, kläder kläder åå dessa kläder. Tyger, färger, former, mönster åå jag kan sitta och känna och blänga i evigheter.
Jeesus christ vad träningsvärk damen för övrigt har idag-jag var på ett spinngingspass igår (mitt första på typ 3 år!!) Men just i den "cyklandestunden", märkligt nog, så känner jag mig så hemma då, på cykeln, med musiken, instruktören (en snygg å välbyggd manlig struts) framför mig och med min pulsmätare. "Lite till orkar jag..bara lite till". I am in love again!
Nu har jag snart tid med studievägledaren Maria Erlander ansvar för ekonomi/ledarskap institutionen. Förhoppningsvis kommer vi fram till en lösning så jag hittar en utbildning/kurs med just den kombination jag är ute efter. Men missförstå mig rätt nu, jag vill inte helt och hållet lägga ekonomi blocket på hyllan, nej nej utan hitta en väg där jag kan få in de mjuka och humana värdena i min utbildning. Jag har förberett mig väl inför mötet genom att skriva en lista med allt "jag brinner för och det jag får omedelbar migrän utav". Så det här blir bra!
Planerar styrketräning på Plus lite senare, och det tisslas och tasslas om en eventuell utgång.. Men helst va allt, just ikväll skulle jag vilja slänga mig iväg till Stockholm å ha en galen utekväll med Linnea! Älskade Linnea! Hon har flyttat och Trollhättan stad tycks bli en nyans gråare, men jag har ju mitt nyinflyttade stjärnskott Carrobarro (som också kommer från Stocholm, men inte riktigt med samma breda stockholmska som den förstnämda fröken å nedan på bilden hehe). 
Nä, nu måste jag mobilisera mig ut ur denna lgh-till affären, banken, posten, bibblan och tillsist högskolan.
psussss så länge då!
Ibland måste man bromsa farten..
och fylla på med bränsle/energi av någon form (läs rosé och psykoterapi) för att fånga upp nya krafter och köra vidare. Så jag slår mig bekvämt ner i förarsätet, knäpper på mig bilbältet, trycker på on på favorit musiken och beger mig ut för att finna nya vägar.
Livet är en enda lång resa och klart som fan man måste tanka ibland!
Superwomen in Trollhättan-town!
Men sedan att en del lyckas och andra de motsatta ( "kattsingen där stöp jag i konkurs typ" ) är en annan historia. MEN, att möjligheterna och stöd faktiskt erbjuds, i form av "drivhuset", Almi, Nyföretagarcentrum och kunniga rådgivare mfl är en möjlig inkörsport för många av oss som vill, men brister i att våga.
Men vet ni vad det absolut bästa är? Om man så misslyckas tusen-miljoner-niohundranittionio gånger, då är det maschpannkaka upp på benen igen och förr eller senare kommer framgången att ropa hej ! Ok då, måhända att jag simplifierar en aning nu, men det blir mycket lättare att starta om vi visuliserar i dessa banor. Allt löser sig, du blir det du tänker att du är. Ser du på dig själv som en exemplarisk företagare är det ingenting annat än din sanning. Kom ihåg det. Jag tänker mig själv som såhär, inom loppet av tre-fyra år är jag en fullfjädrad enmansföretagare eller också mycket möjligt delägare med en annan driven filur.
Givetvis fodras det jobbinsatser av inte måttliga proportioner, (men är man lycklig so what..) tålamod, uthållighet och ett jävlar anamma (älskar det uttrycket), men gillar man sitt jobb så finns det nog inget stopp. Och varför ska de ens finnas det. Var och en bestämmer över sin arbetstid och därmed sitt liv. Många påstår t.o.m att meningen med livet är just att hitta rätt i jobbdjungeln.
Wow, tankar x 1000 cirkulerar däruppe för närvarande. Härliga tankar-stanna hos Ninni!
Nu ska jag mata magen med äggmackor och mjölk! Jo just de ja..vi blev bjudna på dethär supergoda och färska, "mellan-grova-dubbel-frallor", ett glas äpplejuice, och gott kaffe med mjölk-mums! En väldig bra start på denna dag m.a.o!hejhåå nu måste jag tyvärr gåå (är jag inte bara för störig med mina klämtjecka avslutningsfraser, sådär snuskigt löjlig också). Men vad gör det då ni älskar mig ändå-å självgod tycks hon också va..här spars det då inte på något krut!
Våga, vilja vinna..?
är temat på morgondagens frukostmöte på högskolan Väst. Mötet tar sin början med lite frukostmingel (sött va?) fram till 08.00, varpå två karrärister (notera att detta är, i mitt personliga tycke en definitonsfråga, vad är karriär för dig osv..) tar över. Fokus kommer att ligga på egen företagande och entreprenörskap. Föreläsarna är härifrån regionen och har förhoppningsvis svaren på många av mina frågor. Jag ser verkligen fram emot detta, då det är precis vad jag behöver just nu-inspiration, motivation och lite renfakta på det. Perfekt. För säkerhets skull ställer jag alla klockor som jag kan hitta här i min lilla apartemento (läs endast en styck klocka för de två andra har ju slut på batteri), för detta får inte missas. Inte under några somhelst omständigheter, om jag så kommer iklädd endast nattsärk, hehe.
Vågar..vill..vinner Jenny om hon satsar på det som hennes hjärta, verkligen brinner för?! Helhjärtat med andra ord..jag har nog alltför många gånger gjort saker och ting (omedvetet) halvhjärtat.
Ge mig, åtminstone halva svaret imorgon!
Sing a long-hörs imorn:)
ps. Peter ringde nyss å sa " men goingen tänk om du får vitt bröd i frukostfrallan imorgon"..jag måste ha fibrer och grovt bröd för att överhuvudtaget funka på morgonkvisten, nämligen. ds.
Killar tänker tydligen mer än vad vi tjejer tycks tro..
Nänä här spar vi minsann inte på färgpatronerna!
Men du med den tekniken existerar nog inte..de må va min morfar Allan isåfall. Han skulle kunna vara en potentiell utförare av denna skill..jo så kan det mycket väl vara. Jag och morfar får nog ta oss ett snack över elva (lr brukar det vara vid tolv snåret) kaffet imorgon..och undra om mormor Dagny bakat mina favorit småkakor..
Vi kör på på lite till (om ni orkar), imorn händer massa för Ninni, big time day och med ett speciellt besök..det blir spännande, för all del.
Och så till dethär då ja..en del av er har hört av sig med oroande stämmor, som om jag vore döende, men så illa är det väl inte. Det tror jag inte. En sak vill jag också klottra ner när jag ändå i natten "berör" ämnet, jag förklarade inte mitt egentliga "läge" här på bloggen igår i hopp om en massa sympati och tyck-synd-om-mig-feedback, inte alls. Min blogg är min blogg, på min blogg skriver (iaf vill now and on) jag om livets härliga dagar, men den mörka sidan av mitt liv (ska kämpa allt jag för min gud förmår för att bleka denna..hmm undra om ICAS blondering biter) har jag inte tagit upp.
Men nu är det inte som sähär, att jag dagarna i enda kommer å sitta å spy ut inlägg av galla konsistens, men för min egen skull är det viktigt att jag, för en gång skull är ärlig (när jag kan) mot mig själv och mot er (i den mån jag anser är nödvändig). Ska vi säga så?
Martin sa förresten häromdagen "det som inte dödar det härdar" å heejuudamig så härdad jag måste vara vid det här laget.
Älskade bästa vänner, vi hörs imorgon-det gör vi med all säkerhet denna gång! (tack för många stöttande axlar därute..tack.)
Å jävlar oxå, självaste systerryster fyller ju tant snart!!
Jenny♥
