Jag ser inga jävla hinder längre.
Jag skriver i denna stund för att hålla fast vid mitt beslut. Kärleken är och finns trots att man bor på olika orter, länder, världsdelar whatever. Jo så vet jag att det är. Jag vill vara med Rafael, såklart, men jag tänker flytta i den direktion som för mig närmast min passion. Det är rätt skönt å ena sidan -jag ska flytta till Paris! Lite galet o andra sidan! Men ändå inte. Jag älskar det franska språket, landet, kulturen, vinet, osten, mentaliteten, kindpussarna, friheten, shoppingen - listan tar inte slut! Jag och Penny till Paris. Min lille älskade vovvs! Har aldrig känt något så självklart. Då jag tänker på val av yrke. Jag har två goda vänner i Paris, min barndomskompis Hanne från Malmö och Dr Ghiess ( Raffes bästa vän). Universitetet är ett amerikanskt sådant ( psykologi på franska får vänta några år) och ligger beläget vid Eiffel tornet ( perfekt för Penny att springa upp och ned för alla trapporna när jag studerar (mami - det var alltså inte sant). När jag tänker efter så slår det mig att det redan stod klart som tre åring att jag skulle utbilda mig till psykolog. Det är den absolut bästa känslan jag någosnin varit med om - natten då svaret kom till mig. Vad f-n gjorde jag på en ekonomutbildning..undrar jag. Fortfarande. Nä, nu är det slut på att gå emot sig sjäv och jag har definitivt insett att det lönar sig att samarbeta med sina jag. Alla sina jag.
Jag tror att jag har lyckats utveckla mitt självförtroende något så kopiöst den senaste tiden, jag ska nämna det att jag ännu inte kommit in på skolan, men jag tror och vet att förr eller senare går jag där. Det ser jag redan i bilder. Jag ser t.o.m min outfit första skoldagen. Men är det som så att vindarna inte blåser medvind i höst, får jag väl tillbringa min tid på ett mysigt cafe i Paris och skriva klart mina böcker och påbörja mina nya.
Jag är trygg och lugn som en filbunke, jag älskar att inte veta och ha 100% kontroll över utfallet. Jag litar helt och hållet på det lilla barnet som kom till jorden för exakt 23 år och 2 månader sedan. Tveklöst.
Nu ska jag joina vin/likör/öl kvällen därute och äta jordgubbar till det. Mumma! Skönt att blogga igen.
Ha en fin kväll♥
Är det vad som kallas passion?
Jag vet ingen levande ro. Jag vet inte vad som händer. Jag vet bara att det är tusen känslor med i spelet. Speciella känslor. Unika. Jag tror jag är med om något för första gången. Det är som ett rus som inte lägger sig, som accelererar. För var dag. Jag är tagen. Jag är utan förståelse. Jag som inbillade mig att jag känt varenda liten möjlig potentiel känsla. Vad fel jag hade. Jag kan inte sova. Jag befinner mig i en slags efterverkande explosion, vi avslutade precis vårt samtal, jag väntar redan på nästa. Det har gått 2 veckor sedan jag såg honom. Det känns som 1000 år. Det dröjer bara 5 veckor tills jag ser honom igen men dessa känns som 5000 år. Hur ska jag kunna vänta? Jag kommer fullständigt av mig i min vardag. Trots att dagen idag har varit förhållandevis produktiv. Under dagen var jag bara Jenny in her flow. Fram tills nu. Nu tappade jag kontrollen. För all del, kan det vara såhär magiskt att tappa kopntrollen så undrar jag vad jag så fasat för i alla dessa år? Jag skulle nog vilja skriva att jag är kär. Men jag gör det inte. Än. Jag kär? Det kan rimligtvis inte stämma. Det är således mot alla odds en sanning. Utan någon jävla modifikation. Ren och skär. Hjälp - jag är utomordentligt blodigt kär. Det går egentligen inte. Jag är inte riktigt redo. Jag skulle egentligen vilja avsluta mitt och Carros projekt dessför innan; jag skulle vilja lära Penny att uppföra sig propert väl, jag skulle vilja slinga mitt hår och komma i detdär jävla trånga jeansen innan dethär händer. Men kärleken tycks ignorera det. Den ids inte vänta. Ok. Jag bestämmer mig för att gilla läget (var det inte så du sa G?) eller bättre kan jag - jag bestämmer mig för att njuta läget. "Life is good when its good". Indeed.
Missa inte draknästet på Svt kl 21!
M.a.o NU!
Det kittlas i min mage.
Ohhhhh.
La belle vie!
När jag var nere i receptionen och beställde kaffe blev jag serverad i en mini liten kopp! Ahh. Var så kaffesugen att jag höll på att svimma. Jag förklarade att jag tar tre sådana koppar tillsammans i en mugg - de skrattade. Jag berättade att vi svenskar gillar mycket kaffe.
Nåväl, sköna känslor, sköna energier. Allt är bra, jag bara är, njuter och lär! La belle vie! Imorn drar vi till Paris där vi stannar trre hela nätter på hotel på champs elysse - o vet ni- vårt rum har utsikt över La Tour´ eiffel. Jag är mycket nöjd.
Men nu mycket trött. Powernap next.
Jag saknar min PENNNNNNNNNNNNNNNNNNYYYYYYYYYY. Men enligt lägesrapporten mår hon prima.Ni får inte missa matchen ikväll iaf det är som så att ni har franska sport kanalen. Jag lovar att vinka. Jag är fan nervös nu. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera och känna om Raffe får stryk. Jag gillar inte att slåss. Men jag tror han vinner. Han vilar nu och laddar. Jag tror att jag är mer nervös än honom. han är snuskigt cool. Ok ok, önska han lycka till! Ringer er ikväll dähemma. Hur klär man sig förresten på en boxningsmatch?
pusspuss mina goingar!
Airport med Moster
Jag gillade den Libanesiska maten- plocktmat är min melodi!
Bonne Courage!
Well done.
tjingtjonggodnatt.
Musse o Mimmi gör mig lycklig!
Repris - aldrig på samma sätt och vis.
Min mamma är galen - ikväll beger hon sig söderut och imorgon ger den lilla troskanten sig ut på ett 4 mila lopp. Vet inte hur hon tänkte där. Inget för mig - jag skulle bli rastlös innan 2: a milen. Men hon är envis, imponerande på så vis. Pappa handlade 6 stora matkassar för att locka hem mig och Penny under helgen. Men vi har så fullt upp att tiden inte ska ägnas åt frosseri och mys därhemma. Vi måste göra klart, tänk om, strukturera, drömma, organisera, träna, vara och planera. Det är vad vi gör. Jag missade två föreläsningar i veckan - med ren och skär flit skulle man kunna säga. Jag hade tydligen viktigare saker för mig. Men nu önska jag att de hade gått i repris, men varken livet eller orginalen går i repris. Tack för det med. Jag är visst tacksam för mina senaste 8 år, men tack, igen gode Gud att livet inte går i repris. Det hade blivit tungt.
Att le o skratta - kommer få ditt liv att sprattla!
Som regel har vi en mun (inte sant?) och den kan vi alla le med! Wow! Vidare, vi alla har tillägnatas gåvan att uppleva och känna kärlek - ta vara på och omhänderta den. Och finally - ALLA kan trimma sin självkänsla. Det kan låta enkelt såhär - men noppe - det är förbannat krävade både tidsmässigt och personligt påfrestande.
MEN - vinsten du erhåller (jo, alla har nämligen en stor chans att vinna om de verkligen vill) går inte att jämföra med något annat som torde vara viktigare i en människas liv. Vinsten blir din livsgaranti. Det du!
Är du redo att bli en vinnare? Börja med ett stort j-vla SMILE!
Ahh!
Nu är jag hemma i Trollis igen, glad och lycklig som en lärka - dock trött som en gammal get som inte sovit på över hundar år! Det har varit en helt underbar semester! Rock and ski is the shit! Tack alla mina goingar! Nu ska jag äta och packa upp för att sedan umgås med mitt hjärta hela kvällen. Det har varit en pers att vara ifrån henne i så många dagar, men nyttigt för oss båda. Hon har haft det super bra med sina kusiner, mor- och farföräldrar! Det blev galna och vackra 220 bilder under dessa dagar! Ahh vad jag gillar Dalarna!
Jag ligger i lä.
Gröten ser förvisso förjävlig och sådär ringa aptitlig ut, men jag var tvungen att få
i mig något energirikt innan träning. Mysigt o äta utomhus! Barfota!
Penny smet ut igen en minut efter att vi kommit hem. Energispruta.
Be you.
Jag startade denna dag som en prinsessa. Frukost ute i min rosa morgonrock. Trevlig atmosfär. 7 km jogg. Sedan fram mot eftermiddagen blev jag drottning då jag insåg vilka fantastiska veckor jag haft. Inte långt efter insåg jag vilka fantastiska vänner jag har. Fan de bästa man kan ha. Inte behöver jag någon kille. Penny skulle inte gilla det. Däremot verkar min kväll sluta i tiggarens tecken, kylskåpet är tomt, jag greppar inte allt inför tentan på fredag och så är det något som ligger och gnager, det känns inte helt rätt i mitt hjärta, det är något viktigt som jag inte fullföljt. Kanske borde jag gjort det, kanske inte. Jag saknar dig.
Jag har haft ett härligt flow under dagen, min låttext är nu färdig skriven. Be you. Mormor gillar den. Jag funderar på att ta med mig gitarren till sången ikväll (mami sjunger du också ikväll?) så kanske Tjolle kan hjälpa mig med några ackord. Nåväl, vackert folk, gör något bra av er kväll!
Vilsna i Trollywood.
Det var en vacker tur - men varthän var vi påväg?
Vi bara gick och gick - tillslut var vi helt lost.
Men vi såg ett vackert hus på vägen så vi lämnde en intresseanmälan som första
spekulanter vid en eventuell framtida försäljning. 
Sedan såg vi en båt och vackra blommor. Fortfarande vilsna. Och inget batteri på mobilen.
Penny stannade för att flörta lite medan jag lapade sol.
Vi frågade ett fågelsällskap efter vägen tillbaka till Centrum - och voilá - daaadaa!
Home baby!
Mmmmm.
Jag kunde inte ha önskat mig en bättre-godare-mysigare-trevligare-fredagsafton! Kvällen bjöd på många nya smakupplevelser! Ikväll fortsätter vi, som dem riktiga livsnjutare vi är, med alldeles färska kräftor som vi hämtat hos vår fiskare samt dessert á "kladdkaka avec contreau". Det är fan lyx att ha Fiskare Göte här ute. Han är lika rå (?!) som fisken själv. Och han pratar precis så mycket och så bred bohuslänska som det ser ut på bilden nedan. Jag ska erkänna att jag var väldigt rädd för "fiskaren med de oranga regnbyxorna" när jag var yngre. Först nu vågar jag ta svängen om hamnen när jag är ute och spatserar.
Alltså ursäkta möjligen, men ni måste helt enkelt bara se honom:
Haa-snygg vaa?!
Mmmmm.
Stolt.
Hennes vingar är fjärilslätta,
hon flyger i sin dröm,
utan kompass, utan smärta,
det kommer en blåst och viskar henne obarmhärtigt nu är du lost,
viska på du, försök du bara jag tänker alltid henne bevara,
Hon är det bästa i mitt liv, jag ser inte längre dig som en del av hennes liv
Vilken kväll!! - men jojo där kom tenta ångesten ja!
Ok, ok du kommer fixa tentan galet galant imorgon Jenny! Nu kör jag! Önska mig lycka till!
Stressad som en get - glad som en lärka!
Kärlek.
Städhjälp - japp.
Vi har kommit långt, absolut - men än är hon inte rumsren, helt så att säga. B som regel ute - A inte undantagsvis inne. Men som sagt, jag ser framsteg för varje vecka och vi är på rätt väg.
Jag förstår inte riktigt nu, från att ha varit en äkta perfektionist när det gäller ordning och reda (en del av er vet ju redan hur det ser ut i mina skåp, men nej - jag viker inte mina underkläder) så har jag beställt städhjälp idag! Kl 13! Ja, förlåt Carro - men jag klarar inte en dag till i denna jävla röra. Nu ska det bli kliniskt rent här inne, kliiiiiiiiniskt big time. Jag och Penny kommer må som prinsessor ikväll!
Jag har sett babyn nu, vad ska jag säga - hon är lixsom baby - skönheten - personifierad! Tack för bilden Martin! Idag kommer ingen mindre än min Majja Gräddnos hem från Dublin - längtar nu! Kl 16 ska jag sjunga med fina människor! Stackars vår körledare på sist träning, han hade fått sträng förbud att tala så vi kommunicerade via tecken och meningar på en blackboard. Vi måste vårda våra stämband, de är några sköra saker. Smack!
Morning!
Mamma darling - känner du hur morgonkaffet doftar från min bryggare? 
Music Mucho Me - My Melody!
Jag trivs som fisken i vattnet här inne.
