Om en vecka befinner jag mig i  Europas vackraste land. Då äter jag crossianter, crèpes och dricker vin. Då besöker jag le museé du Louvren, Triumfbågen, la place de Concorde (där Mr president håller hus), Disneyland, Notre Dame och shoppar på ett utav världens världens alla moderiktigatse boulevards. Det blir fint. Jag vill handla som en tok, men det kommer jag inte kunna lösa. Jag vill vara miljonär nu, men det är jag inte och så ser det ut just nu. Jag kommer bli miljonär. Men inte innan nästa torsdag. Men jag är rätt nöjd om jag får dricka en cafée noir på ett vackert cafeé. Ibland drömmer jag mig bort, det är det bästa jag vet. Ibland blir jag ledsen att drömmen inte var sann. Idag kom jag på att jag kan göra mina drömmar sanna. Drömmen är min vägvisare. Jag tror det fungerar så. Varken du eller jag kan veta något säkert och tack Gud för det. Jag gillar varandet och gillar ett mått av ovsisshet. Blir inte livet två tårtbitar rikare då? Blir inte livet som din favorit film som du älskar?

Min mamma är galen - ikväll beger hon sig söderut och imorgon ger den lilla troskanten sig ut på ett 4 mila lopp.  Vet inte hur hon tänkte där. Inget för mig - jag skulle bli rastlös innan 2: a milen.  Men hon är envis, imponerande på så vis. Pappa handlade 6 stora matkassar för att locka hem mig och Penny under helgen. Men vi har så fullt upp att tiden inte ska ägnas åt frosseri och mys därhemma. Vi måste göra klart, tänk om, strukturera, drömma, organisera, träna, vara och planera. Det är vad vi gör. Jag missade två föreläsningar i veckan - med ren och skär flit skulle man kunna säga. Jag hade tydligen viktigare saker för mig. Men nu önska jag att de hade gått i repris, men varken livet eller orginalen går i repris. Tack för det med. Jag är visst tacksam för mina senaste 8 år, men tack, igen gode Gud att livet inte går i repris. Det hade blivit tungt.