Ögonen känns alldeles så där lagom trötta, efter all sova-bort-febern i helgen så kommer jag att hålla mig vaken ett bra tag till. Jag älskar The Game, det är det bästa tv programmet just nu, japp, hamnar tom före melodifestivalen. Och för den oinvigde i denna värld, jag talar givetvis om poker! Min stora passion här i livet. Tyvärr spelar jag mer och mer sällan, men för den saken så betyder det inte att jag tröttnat. ALDRIG! För att ha något att skylla min bristande tid för pokern så ger jag studierna den slängan. När jag jobbade som bartender i Hemsedal så spelade jag som en tok, med varierad framgång. Ibland tjöt jag av glädje, ibland grät jag av ilska. Ja, för när du har det så kallade "nötterna" och blir utdragen på rivern, då reagerar vilken dödlig som helst underförstått att man har förstålese för spelet på ett sådant sätt. Det kan tyckas uppfattas som ett överdrivet beteende, men för dem som vet vad jag snackar om, vet vad jag snackar om. Det är en otrolig spänning som pokern bjuder på, känslorna åker berg och dalbana (med en högre hastighet än den på Liseberg) och den analytiska förmågan sätts ständigt på prov. Jag saknar pokertiden, fan jag var ju riktigt grym! Lilla Ninni deltog faktsikt i både en och en annan tunering. Den senaste tuneringen slutade dock så tragiskt så det vill jag inte ens gå in på. Jag blir både uppröd och ledsen när jag tänker tillbaka på denna händelse för nästan exakt ett år sedan. Att sanningen alltid kommer ikapp är något jag vill konstatera, och man kan inte skriva sina egna lagar-oavsett syftet bakom. Det enda positiva minnet från den dagen var väl att jag beställde öl tillsammans med Marcoolio i baren!

5 min kvar, och jag är redo Mr dealer-give me the weapons!