Den pyjamasmålande konstnären!



Jag har funderat lite över innbörden av en "konstnär".  Är inte alla människor sin egen konstnär?! Själva skapadet är väl något centralt hos allt existerande - givetvis i allt större eller mindre utsträckning. Förstås. Jag påstår alltså inte att jag och Mr Da Vinci någonsion kommer ha ägnat samma påtagliga tid åt just skapandet. Men man ska inte underskatta alla små skapelser som äger rum varje dag - i varje människas vardag. Det lilla som det stora. Jag kommer ofrånkomligt att tänka på mormor som flitigt skriver dagbok var eviga kväll, bakar bullar och bröd. Pappas nya skapelse i form av ett nybyggt förråd (som han för övrigt är väldigt stolt över), systers kommande baby (vilken grej liksom!) och mammas unika förmåga att skapa denna sämja och nöjelse inom familjen - hon ser alltid till samtliga familjemedlemars olika behov. Det är å andra sidan en ganska imponerande skapelse då hon samtidigt verkar tillgodose alla sina egna. Och några därtill. 

Jo förstår ni, jag satt imorse å fantiserade, i all "skämtsamaste mening" att jag var en erkänd konstnär som målar och tecknar mitt eget liv och att jag i stunden har världens mest genila idé på hur jag ska måla min morgondag och min framtid. Då slog det mig att både du och jag ständigt är omringade av tusentals begåvade konstnärer. Var och en på sitt unika sätt. Det finns inga dåliga och värdelösa konstärer utan snarare somliga mer talangfulla än andra. Och jag inser utan någon nämnevärd besvikelse att jag aldrig kommer bli någon Da Vinci.   

Är inte tanken ändå mäktig? Vilken enorm MAKT alla människor besitter över sina liv!   



Och visst, som ni flesta vet och ser, min absoluta favorit skapelse! Utan tvekan! Ibland räcker det faktiskt att enbart beskåda mästerverket! Tack o lov för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0