Plötstligt fick jag hjärnsläpp, vad är det egentligen som jag skriva på bloggen? Men herregud, jag som alltid har alldeles för mycket, och lite mer därtill, att skriva och tala om? En fråga som kräver ett kort och koncist svar på sisådär en mening, brukar sluta med en sida text. Givetvis finns svaret på frågan (inbillar mig iaf ) men de resterande meningarna är en samling tankar, reflektioner, flum och säkert i mångas ögon mycket onödigt material. Men uppenbarligen inte för mig, jag kände mig ju nöjd efteråt.  Bloggen är främst ett redskap för mig, ett redskpap som ska hjälpa mig att strukturera mitt arbete i skolan (när allt känns kaos) och samla min tankar när någon försökt att röra runt i dem, oavsett om det är på gott eller ont. Jag vill kunna bottna i denna blogg. Men du, min kära eventuella läsare jag ska bjuda dig på blod, svett och tårar, men också på de underbara som gör att vi männsior känner oss lyckliga, glada och nöjda med livet. Mitt syfte är att vara så ärlig jag bara kan, i alla lägen även om jag med det sårar, glädjer eller smärtar någon. Jag har alltid varit livrädd för negativ kritk , men nu är jag redo att exponera mig. Jag vill ha all sorts kritik som kan tänkas existera. Kör hårt mina vänner eller fiender!

Min blogg lever förnärvarande i en stund av ovisshet, jag och bloggen har ingen aning om varken hur mång inlägg per dag eller hur frekvent jag kommer att uppdatera. Tiden får stå för svaren. Men det jag med säkerthet vet är att bloggen kommer, med risk att låta "egotrippad" att handla om mig, mig och mig. Jag tillåter mig själv att vara egocentrerad och den som tröttnar-byt kanal!

Slå er ner, hitta en bekväm position, haffa en kopp kaffe eller två, luta er bakåt så kör vi!