Det är så svårt att släppa taget. Ibland kännns det som att jag är helt redo för att gå vidare, men desto oftare det motsatta. Visst tror jag på att tiden har en lösande effekt på de mesta, och inte minst på de ovannämda. Men är det rätt att lämna över det som känns jobbigt åt något så abstrakt som tid? Istället för att personligen handgripa problemet? Det kan vara en enkel lösning på ett svårt beslut, att själv slippa vara den som avgör. Det sorgliga eller det lyckliga med ett sådant förfarande är att man aldrig får veta om man gjorde det rätta.

Med det sagt, ska jag göra ett nytt insomnande försök mot huvudkudden. Jag borde somna nu, med tanke på att motivet, "lilla ludde" pryder mitt örngott inatt. De nätter brukar jag sova som allra bäst! Just det ja, för den som ännu inte hajat så är tanken att bloggen ska fungera som ett "bollplank" för mig. Och än så länge har jag fått några bollar tillbaka, en rakt i trynet-aj!

Vi hörs!
Bonne nuit!