Stormen Gudrun X 1000.


Jag har kastas och hivats fram och tillbaka på sistone. Jag känner mig itudelad. Flänger farm och tillbaka och det är synd att tala om någon hjärnverksamhet däruppe, när det i själva verket liknar ett dagis i total kaos. Mätt i styrka slår det stormen Gudrun. Om ni minns den? Jag blir åksjuk, jag är inte utrustad för dessa berg och dalbanor. Det går för fort och jag vill bara spy. Rakt ut. Nu.

Ärlighet varar längst. Eller? Känns som jag kanske missbrukat ordets betydelse, jag spottar ur mig allt nuförtiden-det går så snabbt att jag knappt hinner tänka det först. Men kan man någonsin bli för ärlig? Jo, det klart. Man ska nog vakta sin tunga för känsliga lyssnare. Det är klart. Att anpassa sig efter situationen och därmed välja de rätta orden lärde vi oss redan som barn.

Hur kunde jag glömma det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0